Den indiske författaren Vivek Shanbhag.
Den indiske författaren Vivek Shanbhag. Foto: Vivek Shanbhag

Shanbhag berättar briljant om moraliskt förfall

3:13 min

Den indiske författaren Vivek Shanbhag har jämförts med Tjechov. Hans roman "Ghachar ghochar" är en lysande berättelse, tycker Anna Tullberg.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Genre: Prosa
Författare: Vivek Shanbhag
Titel: Ghachar ghochar
Översättning: Peter Samuelsson

Allt börjar och slutar på Kaffehuset, en plats där romanens jag gärna fördriver tid. Ju större bekymmer han har, desto längre stund framför kaffekoppen. Just nu är livet en enda trasselsudd. Han är mycket orolig för sin fru. Kan han lätta sitt hjärta för Kaffehusets oklanderlige och allvetande servitör för att få ro? Nej, något säger honom att han gör klokast i att knipa käft. Han blir sittande.

Berättarjaget är en man med titeln 'direktör' tryckt på visitkortet. I själva verket lyfter han inte ett finger på släktens kryddföretag. Istället drar han runt på stan i Bangalore medan farbrodern excellerar i entreprenörskap. Så har det alltid varit och resten av storfamiljen helgar farbror med framställda tofflor och ångande te. Ingen vill att fejkdirektören faktiskt ska jobba. Men när hans nyblivna hustru Anita upptäcker att de lever på en lön han inte gör skäl för då svartnar hennes blick. Hon höjer sin röst för att protestera mot den pågående livslögnen, men storfamiljen låtsas inte höra. De har vant sig vid lyxen det framgångsrika företaget till sist fört med sig. Inte vill de tillbaka till smutsen och myrorna i det gamla kyffet när de kan bo så stort att möblerna knappt gör avtryck i rummen.

"Ghachar ghochar" är en koncentrerad roman på 118 sidor. Den är skenbart enkel och nästan sorglös i sin ton och sitt språk, men på djupet handlar den om moraliskt förfall och beklämmande samhällsstrukturer. Det är en briljant berättad historia. Bokens jag har aldrig behövt bli vuxen och hans oförmåga till personligt ansvar får förfärliga konsekvenser, inte minst för kvinnorna runt honom. Det är ett spännande berättarperspektiv eftersom läsaren behöver tänka snabbare än huvudpersonen. När han inte förstår vad som händer, anar vi hur det måste sluta.
Efteråt hade åtminstone jag gärna satt mig på det där Kaffehuset för att få tid att tänka vidare på hur världen egentligen är inrättad.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista