Cecilia Wernsten i "Rivers of Färila"
Cecilia Wernsten i "Rivers of Färila" Foto: Tomas van der Kaaij
RECENSION - DANSTEATER

Rivers of Färila: Vänligt beskydd över död mans minne

2:45 min

I december 1998, dagen före premiären av sitt nya verk, tog koreografen Per Jonsson sitt liv. Jenny Teleman ser minnet av honom väckas på scen tjugo år senare.

Rivers of Färila
Manus och regi: Mattias Brunn
Koreograf: Carl Olof Berg
Scenografi och kostym: Charlotta Nylund
Mask: Linda Goncalves 
Musik: Bernt Karsten Sannerud, Görgen Antonsson
Medverkande: Francoise Fournier, Anders Jacob, Björn Johansson m fl
Scen: Ljusdals Slottsscen

 "Vad blir kvar av dig när du inte längre är här?" Det är den första frågan regissör Mattias Brunn ställer sig i programbladet, och det där har man ju tänkt på. Vad blir ekot av det man gjort och sagt efter att man dött?

Svaret på det är väl kanske att varje människa är en hemlighet och det som blir kvar kan bli det som Rivers av Färila visar här, en noggrann, kärleksfullt berättad yttre hågkomst av händelser och egenskaper, eftertänksamma replikskiften om familjens och vänners minnen en människa.

Men för att ekot av en människa verkligen ska höras måste man också hitta en röst inifrån, kanske vara oartig, spekulativ och symbolisk utan att veta om man har rätt om henne.
Sånt händer ibland, som när en kvinnlig Per får vedträ efter vedträ av doftande frisk hälsingebjörk staplad på sina utsträckta armar.

Där hörs skrapen av en hemlighet.

Hör hela recensionen i ljudklippet ovan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista