Brasiliens nationalmuseum i lågor
1 av 3
Brasiliens nationalmuseum i lågor Foto: Leo Correa/TT Nyhetsbyrån
Hemsidan "Soko Chemnitz" av Zentrum fur politische schönheit (centrum för politisk skönhet)
2 av 3
Hemsidan "Soko Chemnitz" av Zentrum fur politische schönheit (centrum för politisk skönhet)
Sex sekler av samtid på Nationalmuseum Jamtli
3 av 3
Sex sekler av samtid på Nationalmuseum Jamtli Foto: gustav@giverton.se

Konståret 2018: bubblor och eld

3:09 min

Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén ser tillbaka på konstens 2018.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Natten mot den 3:e september i år förvandlades Brasiliens Nationalmuseum till aska, och 90% av samlingarna gick upp i rök. Två månader senare fick landet en ny president, Jair Bolsonaro, vars ointresse för en återuppbyggnad av museet slagit omvärlden med häpnad.

I en årskrönika i branschtidningen The Art Newspaper ger konstnären Vik Muniz en förklaring till Bolsonaros svala inställning till kulturarvet: på grund av skattelättnader har den brasilianska kultursektorn vuxit så det knakat de senaste 12 åren, men resultaten har inte nått ut till de breda folklagren. Som därför har svårt att förstå varför deras skattepengar ska läggas på kultur.

Nu varnar Muniz sina landsmän för frestelsen att använda konsten som ett politiskt redskap, under en "våldsamt misogyn, homofob och rasistisk ledare".

Det är en varning som förtjänar att uppmärksammas även utanför Brasilien.

I början av december uppmanade den tyska konstnärsgruppen Centrum för politisk skönhet människor att identifiera och ange deltagare i de högerextrema upploppen i Chemnitz, i slutet av augusti, utifrån ett omfattande bildmaterial publicerat på gruppens sajt. För informationen, som bland annat skulle göras tillgänglig för extremisternas arbetsgivare, utlovades belöningar på mellan 25 och 90 euro.

Politiskt angiveri har ju prövats förr, i Tyskland inte minst, så aktionen blev ifrågasatt. Samtidigt var det, vill jag påstå, just bruket av odemokratiska metoder som gjorde det till något mer än ett politiskt redskap. Till konst kanske, rent utav?

För samtidigt som adjektivet "politisk" blivit en slags kvalitetsmarkör i samtidskonsten så är det rätt sällan man ser någon ta en verklig risk - gå emot strömmen, eller över gränsen.

Årets upplaga av vårt svenska mini-documenta Modernautställningen blev, till exempel, en sorglig uppvisning i politiskt korrekt storytelling, en hårt curaterad liten filterbubbla där ingenting fick bryta av eller säga emot den övergripande berättelsen om samtidens onda och goda krafter. Och var det inte just något slags självgod bubbla han beskrev, som bakgrund till den brasilianska situationen, Vik Muniz?

I så fall kanske den måttligt uppmärksammade öppningen av nya Nationalmuseum Jamtli, i Östersund i somras, var en minst lika viktig händelse, kulturpolitiskt, som den allestädes prisade nyöppningen av Nationalmuseum på Blasieholmen, i oktober. Eller för den delen, som entréavgifternas stundande återinförande, på ett dussin andra stockholmsmuseer.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista