Michel Houellebecqs nya roman Sérotonine
1 av 2
Michel Houellebecqs nya roman Sérotonine Foto: Thibault Camus
Författaren Michel Houellebecq
2 av 2
Författaren Michel Houellebecq Foto: Tamas Kovacs
RECENSION - LITTERATUR

Michel Houellebecq i toppform i sin nya roman Sérotonine

2:50 min

En av vinterns stora litterära händelser i Europa är Michel Houellebecqs nya roman Sérotonine. Vår kritiker Cecilia Blomberg har läst om ett Frankrike i uppror och om längtan efter kärlek.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Ett längre kritiksamtal om Sérotonine hittar du längst ner i artikeln.

Titel: Sérotonine
Författare: Michel Houellebecq
Språk: Franska
Andra språk: än så länge tyska, spanska och italienska
Antal sidor: 352 (e-bok 272)
Förlag: Flammarion

Han är missnöjd med sitt namn 46-åriga Florent-Claude Labrouste och kickar igång dagen med en påhittad antidepressiv medicin benämnd Captorix - några cigaretter och en kopp kaffe. Depression är den andra vanligaste sjukdomen i världen idag.

Konsumtionen av antidepressiva mediciner ökar. Och lyckohormonet serotonin - det hormon som på konstgjord väg nu ska hjälpa Florent-Claude ur sängen på morgnarna.

Det känns som en fullständigt logisk romantitel för Mihcel Houellebecq och hans bistra betraktelse över samtiden. Som vanligt pepprad med skarpa samtidsmarkörer som gör att det drar i mungiporna.
Det handlar om att befinna sig mitt i livet och inte känna någon mening, trots att allt det yttre med jobb, bostad och vacker flickvän är på plats. Där någonstans börjar berättelsen.

Det är inte bara en käftsmäll mot ett samhälle som tappat riktningen, utan också om vad det gör med oss människor på ett individuellt plan.

På många sätt är Florent-Claude också en sann Houellebecq-antihjälte. Det är mycket det går att reta sig på. Och kanske några saker upprepas en gång för mycket som ett sidospår om en tysk pedofil och det vanliga grottandet i perverterade sexklubbar.

Men ändå, till skillnad från de senaste Houellebecq-romanerna finns här en större självrannsakan och ett vemod. Florent-Claude såg helt enkelt inte värdet i kärleken när den passerade honom. Han sörjer och bestämmer sig för att bli en av många anonyma som bara lämnar in och checkar ut från livet.

Han gör en resa in i sig själv, i sin egen historia, men också ut på den franska landsbygden som ekonomiskt går på knäna. Det är revolutionsstämning. Den som sen i höstas sammanfattas i begreppet "De gula västarna"

Om Michel Houellebecqs förra roman "Underkastelse" tydligt var en ren idéroman om vägen till ett islamiserat Frankrike - Så är det här ett mer nyanserat romanbygge. Det är inte bara en käftsmäll mot ett samhälle som tappat riktningen, utan också om vad det gör med oss människor på ett individuellt plan.

Som Baudelaire vars ande svävar i bakgrunden så fint uttryckt det. "Att leva är ett ont, det tror jag alla vet. När hjärtat gjort sin skörd – då förestår misär."

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista