Cavalleria rusticana. I mitten: Rosalind Plowright som Mamma Lucia
Cavalleria rusticana. I mitten: Rosalind Plowright som Mamma Lucia. Foto: Lennart Sjoberg
RECENSION - OPERA

Italiensk febrig orkesterprakt på Göteborgsoperan

2:56 min

RECENSION. Två heta italienska kortoperor som brukar spelas samma kväll - det är Cavalleria rusticana och Pagliacci som hade premiär på Göteborgsoperan i helgen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Opera: "Cavalleria rusticana" och "Pagliacci"/"På Sicilien" respektive "Pajazzo"
Tonsättare: Pietro Mascagni respektive Ruggiero Leoncavallo
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Regi: Damiano Michieletto
Regi nyuppsättning: Rodula Gaitanou
Scenografi: Paolo Fantin/ Kostymdesign: Carla Teti/ Ljusdesign: Alessandro Carletti
Medverkande vid premiären: Tomas Lind, Carolina Sandgren, Joachim Bäckström och Annalena Persson med flera.
Spelperiod: tom 31 mars 2019

De är som två noveller, historier om svek reducerade till ögonblicket då svartsjukan brister och alla kärlekshandlingar och otroheter får dödliga slut.

Operorna skrevs på slutet av 1800-talet och för första gången var det då riktiga människor på scenen och inga kungar eller gudar. Det är två olika berättelser men på Göteborgsoperan har regissören Damiano Michieletto elegant fört dem samma mera. Han introducerar människor redan i den första akten/operan som sedan har huvudrollerna i den andra. Och vice versa.

Det är syditalienskt på 1970-80-talen vi ser på scenen. Det är det kalla lysrörs- och krucifixförsedda Italien. När det är verklighet vi hör i berättelserna, så är också verklighet vi ser. På gott och på ont. Om allt är igenkännbart måste tonträffen vara totalt, men det är den inte. Det kändes mycket som en generalrepetition där man fortfarande söker efter sina uttryck, där många spelar sina roller i stället för är dem.

Dessutom är det ovanligt spretigt hos sångarna. Det ska ju vara intensivt utlevande och sorgset aggressivt och lyckas man inte med rösten, blir det inte trovärdigt. En som har hittat sin röst är tenoren Joachim Bäckström som Turiddu.

Det är alltså en uppsättning under arbete.

Men orkestern är på plats, sannerligen. Pier Giorgio Morandi gestaltar dramatiken och orkestern och kören är med på allt han vill hela tiden. Den här musiken ska andas och viska och ryta och gråta och svära och det gör den. I det tunna skira och i det brutala.

Premiären sändes i Opera i P2 och man kan höra den under 30 dagar.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista