Ur dansföreställningen ON THE CUSP
1 av 2
Ur dansföreställningen ON THE CUSP Foto: Märta Thisner
Katie Jacobson i ON THE CUSP av Ian Kaler
2 av 2
Katie Jacobson i ON THE CUSP av Ian Kaler Foto: Märta Thisner
RECENSION - DANS

Kroppsliga minnen bygger Cullbergbalettens nya On the cusp

2:55 min

RECENSION. On the cusp handlar om att vara mellan två lägen. Det är också titeln på Cullbergbalettens nya dansverk av Ian Kaler. Cecilia Blomberg var i Umeå på Sverigepremiären.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Lyssna på ett längre samtal om "On the Cusp" i P1 Kultur kl 13

Föreställning: ON THE CUSP
Koreograf: Ian Kaler
Musik: Planningtorock
Scenografi: Stephanie Rauch
Kompani: Cullbergbaletten
Scen: Norrlandsoperan, på Dansens Hus i Stockholm 21 och 22 februari

Redan när jag letar efter min sittplats så har aktiviteten dragit igång på scenen. Det hoppas hopprep. Klumpigt så det dunsar i golvet. Eller lite nonchalant med ett ben i taget så det knappt hörs. Det finns många sätt att hoppa hopprep på. Och det finns en hierarki mellan stilarna.

När sen Planningtorocks bleckblåsbaserade musik stompar igång rör sig dansarna som i slowmotion längs med och uppför en vägg som står över halva scengolvet. En enkel och effektiv scenografi som går att skapa rörelse runt.

En del dansar klättrar till sist på varandra. Bryter sig ur den vaggande kroppsmassan som är som en enda organism. Och det där klättrandet, balansen mellan att hjälpas åt och klättra högst upp själv i hierarkin, blir som ett ledmotiv.

Det gör mig glad att Cullbergbaletten med sin dansteaterhistoria här hittat ett nytt samtida dansteateruttryck

Ian Kaler har tillsammans med dansarna rotat i deras privata minnen. Sen litar han fullt ut på kroppens förmåga att föra de berättelserna vidare.

Det handlar om alltifrån lek och flirt till längtan och frustration. Med örat nära musiken - koreografin och musiken balanserar tillsammans mellan känslolägena. Och från en skärm i taket ser jag på en film barn och deras ordlösa kommunikation och lekar.

Det gör mig glad att Cullbergbaletten med sin dansteaterhistoria här hittat ett nytt samtida dansteateruttryck. Det känns ungt, piggt och angeläget om de där grundläggande mänskliga drifterna som vi har med oss från början. Och som sen hänger kvar och fastnar i våra kroppar.

Det handlar så mycket om vem som får vara med och vem som inte passar in. Det finns så många nyanser i det sociala spelet. Och det språk de hittat - som ett arkeologiskt kroppsalfabet som de zappar ur. Det känns på riktigt eget.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista