RECENSION - LITTERATUR

Ursinnig essäroman, ett stridsrop eller en snyftning?

2:57 min

RECENSION. Vi mötte haggan redan 2015 i Aase Bergs diktsamling Hackers - och - "Haggan" är också titeln på hennes nya roman. Annina Rabe har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Haggan"
Författare: Aase Berg

"Ni vet över huvud taget inte vad det är ni läser" utropar Aase Berg någonstans alldeles i början av sin ursinniga essäroman "Haggan". Och efter knappt 300 sidor vet jag faktiskt fortfarande inte riktigt vad det är jag har läst. Ett stridsrop eller en snyftning?
Vi har mött henne förut i Bergs diktsamling Hackers. Haggan är kvinnan som har slutat vara bekväm, som säger vad hon vill. Att "hagga" är också ett verb; att slå tillbaka, att göra livet till ett helvete för de som förtjänar det. I det här fallet den otrogna Victor och hans förhatligt småborgerliga fru.

Thelma, som Haggan också heter, möter Victor och passion uppstår. Thelma tar konsekvenserna och skiljer sig, men inte Victor. Han velar fram och tillbaka mellan de överjordiska samlagen med Thelma och det trygga familjelivet i det som Haggan kallar "Idyllpalatset".
Där finns Äktenskapshustrun, eller Madonnan. Mycket av bokens raseri riktas mot henne snarare än mot Victor, som ju ändå framstår som den stora boven. Haggan hånar hustruns konstnärsyrke, hon fantiserar om att plåga ihjäl hennes katter, kallar henne "pergamenthäxa" och betydligt värre tillmälen än så.

Hur denna kvinna egentligen är vet ju varken vi eller Haggan något om, och de vällustiga ordspyorna över hennes påstådda tillvaro i det ofria livsstilsfängelset blir därför lika stelt konventionella som det liv de målar upp. Man kan aldrig veta hela sanningen om andra människors relationer, och det är just emot den stängda dörren som Haggan förgäves dunkar sin panna blodig.
Lika schablonmässig blir bilden av Thelmas och Victors upphöjda förälskelse, eller det romantiserat bohemiska utanförskap som Thelma och hennes vänner står för. Men tro nu inte att inte Aase Berg är medveten om det. Att hagga är att kunna ta sig friheten att vara hur onyanserad som helst.

Ja, vad är det jag har läst? Jag kommer inte ifrån känslan att alla de stenhårda, briljant formulerade ordmassorna är ett kvidande maskerat till stridsrop. Jag gissar att det sista Haggan vill är att jag ska tycka synd om henne, men den förväntade blodvittring jag tror att boken vill väcka uteblir.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista