Viktor Tsoj, spelad av Teo Yu (till vänster), i filmen "Leto".
1 av 2
Viktor Tsoj, spelad av Teo Yu (till vänster), i filmen "Leto". Foto: TriArt.
Viktor Tsoj, spelad av Teo Yu (till vänster) i filmen "Leto".
2 av 2
Viktor Tsoj, spelad av Teo Yu (till vänster), i filmen "Leto". Foto: Fredrik Wadström
FILM - RECENSION

Lekfull film om Leningrads rockscen på 1980-talet

2:59 min

RECENSION. Den nya hyllade ryska långfilmen "Leto" om rockscenen i Leningrad är regisserad av Kirill Serebrennikov, som sitter i husarrest i Moskva men fortsätter att arbeta. Fredrik Wadström har sett filmen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Ett längre samtal om "Leto", rockscenen i Leningrad och regissören Kirill Serebrennikov finns längst ned i artikeln.

Filmen "Leto" (ryska ordet för 'sommar') utspelar sig under den korta tidsrymd när den unge musikern och låtskrivaren Viktor Tsoj dyker upp i mitten av 1980-talet och snabbt etablerar sig och sitt band Kino i Leningrads underjordiska musikvärld.

"Leto" kretsar också kring musikerkollegan Mike Naumenko, gitarrist i bandet Zoopark. Naumenko hjälper nykomlingen Tsoj att slå igenom på den hårt kontrollerade sovjetiska musikscenen. Det har tagit nästan 30 år efter det att Tsoj omkom i en bilolycka innan någon vågade ge sig på en spelfilm om hans liv. Tack och lov att det var en så djärv regissör som Kirill Serebrennikov som kastade sig in i detta.

Den största förtjänsten med "Leto" är den kärlek och lekfullhet med vilken Serebrennikov skildrar livet kring Leningrads rockklubb. Trots det svartvita fotot framstår det unga musikavantgardets liv som färgsprakande mitt i den sovjetiska vardagen. Med jämna mellanrum drabbas berättelsen av en slags hallucinationer där rollfigurerna och hela omgivningen brister ut i sångnummer. Ett slagsmål på ett lokaltåg övergår i "Psycho Killer" av Talking Heads. I spårvagnen sjunger pensionärerna Iggy Pops "The Passenger".

Vissa av filmens grepp ser ut att vara direkt stulna från Michael Winterbottoms "24 Hour Party People", den geniala skildringen av Manchesters musikscen på 70- och 80-talet. Men det är en stöld som fungerar och som förstärker känslan av hur viktig den här perioden var för både den ryskspråkiga populärkulturen och den politiska frihetsrörelsen under perestrojkan. Och trots att Viktor Tsoj dog redan 1990 spelar hans musik en viktig roll för miljontals människor än idag.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista