Gilbert & George TOFFS OUT 2014
1 av 4
Gilbert & George, TOFFS OUT, 2014. Copyright: Gilbert & George
Gilbert & George, DARK SHADOW no6, 1974
2 av 4
Gilbert & George, DARK SHADOW no6, 1974. Copyright: Gilbert & George
Gilbert & George, FEAR, 1984
3 av 4
Gilbert & George, FEAR, 1984. Copyright: Gilbert & George
Gilbert and George, BEARD REVIEW, 2016
4 av 4
Gilbert and George, BEARD REVIEW, 2016. Copyright: Gilbert & George
RECENSION - KONST

Gilbert and George: Överväldigande och utmattande

2:17 min

RECENSION. Konstnärerna Gilbert Prousch och George Passmore har i över femtio år arbetat som Gilbert and George och i helgen öppnade retrospektiva The Great Exhibition på Moderna Museet i Stockholm. Måns Hirschfeldt har varit där.

Gilbert och George bor ihop, klär sig likadant och äter alltid samma mat och deras verk är alla indelade i rutmönster. Men innanför de strikta ramarna tycks nästan vad helst som kunna rymmas.

Att de gigantiska bilderna liknar glasmålningar är en vid det här laget lika sliten som ofrånkomlig jämförelse och jag associerar också till stora spröjsade industrifönster. Salarna på Moderna museet får onekligen drag av både mekanisk verkstad och kyrka vilket ju i sin tur understryker det sällsamma i hur Gilbert och George konst lyckas vara både extatisk och maskinell. Och att de i många av verken, där de ju ofta är med själva, ser ut som något slags blandning mellan och helgon och klippdockor.

Utställningen börjar kronologiskt med de äldsta bildsviterna som har något skört och ambivalent över sig. Med åttiotalet kommer mer färg och mer explicita uttryck: törst, hopp, skit, gud. Och sen brakar det på: varje verk består av fler och fler rutor, mer text och fler fula ord och till sist är de som jättelika skivor av en hårt processad kalejdoskopkorv. Det är överväldigande och men också ganska tröttsamt.

Jag vill vara tydlig med att jag älskar många av verken, mer ju äldre de är ska erkännas, men när de nu är gjorda i serier med olika stil och teman hade det kanske också varit bättre att mer genomgående hänga dem så? Då hade den enastående närstudien "Bum Holes" fått breda ut sig bredvid "Naked Flat" och "Naked Park" från samma år och klinga i ett perfekt hudfärgat kroppsackord. Istället för att, som nu, hamna i olika salar. Det blir lite mycket kakofoni och i den förlorar man något av den visuella skärpa som onekligen också är ett Gilbert och George verkliga signum.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista