hamlet_2019_4483
Adam Lundgren är Hamlet Foto: Sören Vilks
RECENSION - TEATER

Dagens Hamlet - orka eller inte orka? Det är rätta frågan

3:33 min

Adam Lundgren, mannen som också spelat i Håkan Hellström -filmen är nu Hamlet. Vad har han kvar? Och för första gången i Dramatens historia regisserar en kvinna Hamlet. Jenny Teleman recenserar.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Hamlet 
Av:
William Shakespeare
Översättning:
Ulf Peter Hallberg
Regi:
Sofia Jupither
Ljus:
Ellen Ruge
Medverkande: Thérèse Brunnander, Gerard Hoberstorfer, Karin Frantz Körlof, Adam Lundgren mfl 

Recension: Det rycker rastlöst, halvt leende, halvt irriterat i en fortfarande levande men nu nästan utmattat besviken prins Hamlet. I den här verkligheten som är oss given, så förutsägbar den är, kommer självklart nån sorts far att dyka upp, pocka och gravtungt kräva: "Släpp allt du har nu, ta hämnd men skydda mamma!"

Och så ska en ny far spela sitt spel och med maktögonen på skaft och låtsad ömhet trädd över kniven.

"Jag är din nye far, Claudius. Kyss min hand Alexander". Ja, det säger han ju inte och egentligen är liknelsen här med  Ingmar Bergmans Fanny och Alexander jättedålig.

För i det stora öppna svarta rum, ljussatt som en välbalanserad sås i varmt och kallt, rök och klarhet, där Sofia Jupithers Hamlet utspelar sig, är ingen egentligen svartsjuk, hämndlysten, rasar eller deltar i magi. En ledsen leda möjligen präglar den huvudstrid som prins Hamlet förväntas föra med sin farbror som nygift med hans mor mördat hans far.

Men ska Hamlet orka? Låtsas engagera sig i piruetterna? Ta hand om ungdomens uppdrag att vara sann och brinna när fienden i sin affärsmanna/politiker-kostym fylld av Gerard Hoberstorfer och hans lättflyktigt böjda rygg och tröttskrämt råttkalla blick ju så uppenbart bara mördar och manipulerar automatiskt för att det är hans jobb som makt och våldsmänniska. Som alla. Alltid. Det här vet ju även mamma Gertrud.

Det är alltså global cynisk politisk vardag på slottet i Helsingör, man dödar och dödas, bedrar och blundar enbart och enkelt för makten, det är som det är som det var och förblir. 

Det är en fin tolkning, på blankvers, lite grå, nerplockad, milt ironisk, avtänd. Vill man hitta en formulering till Hamlets klyvnad kan nog "att orka eller inte orka" var rätt ställd till samtiden.

En sekund tänker jag att det här kan vara hur en ung intelligent skolskjutare föds. Jag dödar dom nog alla. Allt är ändå helt falskt. Dom bryr sig inte om mig, jag bryr mig inte om dom. Inte om Ofelia heller egentligen.

Det låter kanske lite barnsligt. Men det är det inte. 

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista