RECENSION - FILM

"Kvinnan som glömde sitt förflutna" är ett existentiellt slukhål

2:40 min

”Kvinnan som glömde sitt förflutna” är uppmärksammad polsk film, regisserad av Agnieszka Smoczyńska, som bara skenbart handlar om att tappa minnet.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Kvinnan som glömde sitt förflutna"
Originaltitel: "Fuga"
Regissör: Agnieszka Smoczyńska 
Skådespelare: Gabriela Muskala, Lukasz Simlat, Malgorzata Buczkowska

Efter en minnesförlust som varat i flera år och efter ha att ha blivit igenkänd på tv av sin far så återvänder Alicja till barndomshemmet och till sitt äktenskap. Är det här min mor och far och senila mormor? Har jag älskat den här mannen? Bott i det här bruna huset? Ammat det här barnet? Vad är en familj värd om man inte känner igen den längre, vet hur man knyter an?

Det handlar måhända på ett plan om en kvinna som tappat minnet men också om hur skör isen är under oss alla.

Ett existentiellt slukhål är den här filmen. De kallar henne Kinga, det säger henne ingenting. Sonen slår bakut, lägger häftstift i hennes säng, önskar henne bort och tillsammans tittar de på videofilmer från hans bebistid. Det säger henne ingenting.Först när de desorganiserar de papperslappar som talar om vad föremålen heter så kan de alla skratta ihop, vem ska tvätta taklampan med krattan först?

Det här en djupblå film som ofta stöter i jordbrunt. Himlen har ingen färg alls. Helt plötsligt minns hon sin pinkod till bankkortet och var säkringarna sitter. Vad för slags mamma var jag, frågar hon sin egen mamma, vad för slags barn? Och mamma svarar: Du ställde aldrig till med problem. Är det därför hon kommer tillbaka en stund, klädd som vad familjen kallar en hora. Jag tog mig upp ur ett hål, var har du varit? I Warszawa, kanske.

Hjärnan är en köttätande blomma, och när det mot slutet presenteras några förklaringar är det ändå för sent.

Det handlar måhända på ett plan om en kvinna som tappat minnet men också om hur skör isen är under oss alla. Hjärnan är en köttätande blomma, och när det mot slutet presenteras några förklaringar är det ändå för sent. Jag kommer aldrig att bli mig lik igen efter den här filmen.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista