RECENSION - OPERA

Kärleksdrömmar och minnen på Göteborgsoperan

3:01 min

RECENSION. Göteborgsoperan bjuder på en djupdykning i förälskelse, minnen och frågan om det som hände ens har hänt... Det har varit premiär på två enaktare av Martinu och Poulenc.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Verk: "Nyckeln till drömmarna" av Bohuslav Martinu och "Vox Humana" av Francis Poulenc
Dirigent: Claire Levacher
Regi och scenografi: David Radok
Kostymdesign: Zuzana Ježková / Ljusdesign: Přemysl Janda /  Videodesign: Dalibor Fencl
Medverkande:
Nyckel till drömmarna: Kerstin Avemo, Joachim Bäckström, Anders Lorentzson,Torgny Sporsén och Marianne Schell
Vox humana: Kerstin Avemo
Göteborgsoperans orkester
Speltid: Tom 6 maj 2019

Ni vet de där frågorna vi kan ställa oss: Vilken bil hade du när du förförde mig i skogen?

Hade du inte hatt förut? Vad hette den där grannen som spionerade på oss med sin kikare? Från vilken resa kommer den blåvita badbollen?

Vi bygger våra liv genom minnen och förlorar vi dem så börjar vi fantisera och brodera ut och lägga till... Tolka, feltolka, vantolka.

Martinus Nyckeln till drömmarna har egentligen inga nycklar alls. Det är ett drömsk berättande utan logik. En man söker en förlorad kärlek och där finns en kvinna men ingen av dem är vet egentligen om den andra är den de letar efter.

Joachim Bäckström sjunger utsökt och Kerstin Avemo likadant. Någon gång är hennes röst på väg att sticka av på höjden men - jag är nog löjlig som ens nämner det...
 
Vox humana handlar om en kvinna som ringer sin man.... som lämnat henne för en annan kvinna. Det är en monolog - det där förödmjukande samtalet där hon måste blidka, be och bitas. Avemo är självklar, skicklig och gripande.

Det är alltså första gången man sätter ihop Martinus och Poulencs korta enaktare.

En glädje att få höra dem på en stor scen med en lyriskt finkänslig orkester som ledda av Claire Levacher betonar likheterna i musiken och därmed hittar en tonspråk som binder ihop kvällen. Till det David Radoks regi och scenografi med stark inspiration av Hammershöis målningar av stilla rum och ensamma begrundande människor.

En scenografi där dörrar och fönster öppnar och stänger sig.

Som minnen.

Premiären sändes i Opera i P2 och finns för efterlyssning under 30 dagar.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista