Anneli Dufva minns Bibi Andersson: "En folkhemsflicka – i bästa mening"

5:22 min

Skådespelaren Bibi Andersson har avlidit, bekräftar hennes man Gabriel Mora Baeza för TT. Hon föddes 1935 i Stockholm och var en av våra mest kända och omtyckta skådespelerskor. Kulturredaktionens före detta medarbetare Anneli Dufva minns henne.

Bibi Andersson i Smultronstället 1957. Då var hon bara 22 år gammal, men det är så här hon kommer att bli ihågkommen för alltid: det ljusa kring henne, hennes naturliga, moderna sätt att spela.
En född skådespelerska kan det verka som.

Men i sin självbiografi Ett ögonblick, som kom -96, beskriver hon hur yrkesvalet mycket sakligt togs gemensamt hemma vid köksbordet hos familjen Andersson på Kungsholmen i Stockholm.

Skolflickan Bibi hade gjort ett anlagstest som visade att "Ett konstnärligt yrke är inte otänkbart, då uttrycksförmågan är över normalbegåvning". Och så kom man fram till att skådespelare fick det i så fall bli. Varpå följde statistroller, Gösta Terserus teaterskola och Dramatens elevskola.

Hon mötte Ingmar Bergman, som hon följde till Malmö Stadsteater och som tidigt gav henne stora roller både på scenen och på film:

– Vi visste allihopa att det här är en oerhört begåvad ung skådespelerska, som kommer att komma, säger Ingmar Bergman.

Och så blev hon filmstjärna, känd över världen, ja, hon är för alltid en av dem som brukar kallas Bergmans kvinnor.

Tänk bara på dubbelporträttet där hennes och Liv Ullmanns ansiktshalvor sammanfogats till ett ansikte, i samband med inspelningen av Persona. En ikonisk bild.

Men Bibi Andersson gjorde mycket: hon var med i Mai Zetterlings Flickorna, hon gjorde film i Hollywood och många av de stora klassiska rollerna på scenen, i Malmö, på Uppsala Stadsteater och förstås på Dramaten, dit hon även återkom senare i karriären – både som regissör och skådespelare – bland annat i Lång dags färd mot natt på 80-talet, ännu en gång i Bergmans regi.

Där spelade hon för övrigt mor till jämngamle Tommy Berggren, som hon 1969 haft som motspelare i Strindbergs Fröken Julie, i regi av Keve Hjelm för tv-teatern. På sitt sätt kanske en påminnelse om både könsroller och faktiska roller på teatern.

För det har handlat om män i Bibi Anderssons liv – ofta just regissörer: Ingmar Bergman, Kjell Grede, Milos FormanSå här sade hon i en tv-film år 2004:

– Det tänker jag inte sticka under stol med, för det ljuger alla bort: men det är klart, att i den här världen, som den ser ut, styrd av män, i synnerhet inom det här yrket, har du inte en karl bakom ryggen, så har du ingenting.

Och det var lätt att tycka om Bibi Andersson – just för att hon var så här rak. Inget tjafs, inget spel, ingen skönmålning. Det märkte även jag de två gånger jag intervjuade henne. Ja, det är naturligheten igen. Något som faktiskt kanske var ett ideal för henne - både som människa och konstnär.

I självbiografin skriver hon om hur hon, som skådespelare, måste hitta rollen inom sig, att hon annars tycker att det blir "teater" – tillgjord sådan.

Sedan var hon ju också aktiv fredsvän, bland annat i Open road to Sarajevo och engagemanget var alltid viktigt för henne – ett självklart arv från arbetarhemmet på Kungsholmen; ett politiskt hem med kulturella intressen och högt i tak, som fostrade både den kommande filmstjärnan Bibi och hennes syster, premiärdansösen Gerd Andersson.

Och jag funderar över det nu, när jag minns henne, om det inte var just det som var hennes styrka och särart. Hon må ha blivit världskänd och omsusad – hon lyckades ändå förbli den ena av de två systrarna Andersson - i bästa mening en folkhemsflicka.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista