Enkät: Det ledde kulturens metoo-upprop till

2:46 min

Hur har kulturvärlden förändrats sedan metoo? Kulturnytt kontaktade initiativtagare bakom nio metoo-upprop i kultursektorn för att ta reda på vilka konsekvenser deras kampanjer haft.

1. Vad var syftet med hashtagen och uppnåddes det?
2. Vilka konkreta konsekvenser, positiva eller negativa, hade hashtagen?

#tystnadtagning (skådespelare):

1. Syftet var att blottlägga den verklighet vi har hållit dold genom en tystnadskultur inom vår bransch. Anledningen till att vi anonymiserade var att vi ville slippa den kändisfixerade journalistiken som lätt ställer sig i vägen för det egentliga strukturproblemet. En syndabock löser inte ett kollektivt problem. Vi ville få makthavare att ta sitt ansvar genom att ta referenser på dem de jobbar med så att alla kan få gå trygga på sin arbetsplats. Effekten att metoden spreds så stort och bildade så många upprop både i Sverige och internationellt var helt oväntad men också något vi är väldigt stolta över. Syftet med att synliggöra strukturen uppnåddes men resultatet som skulle komma automatiskt av det, att makthavare började ta ansvar, har uteblivit... tyvärr. 

2. Det negativa är att det verkar som att så länge vi inte hänger ut förövare med namn i media verkar ingenting hända annat än på byråkratisk nivå. Alla vill förändring i teorin men vi vet fortfarande inte hur vi ska komma åt det i praktiken eller hur de ska våga kanske. Vi hoppas att fler chefer börjar agera mer ansvarsfullt från och med nu. Det har också varit svårt att arbeta i en så stor grupp som vi är med många olika intressen och utan ledare men det har löst sig med tiden. En samordningsgrupp för alla 64 svenska upprop finns och där jobbar vi tillsammans på politisk nivå. Det är en kraft att räkna med. 

#killtheking (metalscenen)

1. Syftet med hashtaggen #killtheking var att uppmärksamma situationen för kvinnor och icke-binära inom hårdrocks- och metalcommunityt (som är väldigt mansdominerat). Att genom framförallt vittnesmål belysa att det förekommer både sexism, våld, sexuella övergrepp och våldtäkt både inom, bakom, på och nedanför scenen och att det direkt speglar hur det ser ut i resten av samhället.
Vi har långt kvar till en jämställd värld och detta gäller ju givetvis även musikbranschen – det ser vi ju hela tiden – men vi tycker att vi initierat en mycket viktig debatt inom hårdrocks- och metalvärlden som väckt mycket engagemang som i högsta grad lever vidare. Tystnadskulturen är fortfarande stark, men fler och fler sätter press på bokare, arrangörer och bolag att arbeta jämställt och med nolltolerans mot sexuella trakasserier och våld. Allt fler vågar ifrågasätta och värna om kvinnors trygghet och säkerhet inom hårdrock- och metalsfären, och det är otroligt viktigt att vi fortsätter prata om de problem som faktiskt finns. Därför arbetar vi i Dear Darkness fortfarande för en jämställd och trygg scen precis som vi gjorde innan, under och efter att #metoo briserade i Sverige i december 2017. Vårt community är internationellt, och en del i vårt fortsatta arbete har varit genom hashtaggen #metaltoo där vi ser att fler och fler liknande initiativ startas runt om i världen vilket känns både stort och viktigt. Det sker förändringar, och det är vi alla tillsammans som får dem att ske.

2. Tyvärr har det inte utmynnat i någon konkret förändring i rutiner, regler eller dylikt som vi fått kännedom om – just sådana bitar verkar gå trögt – men vi vet att flera skivbolag börjat se över/implementera jämställdhetspolicy så det är mycket möjligt att det är en effekt av #metoo-rörelsens olika upprop inom kultursektorn. #killtheking stod flera initiativtagare bakom (Hårdrock mot Rasism, Heavy Metal Action Night och Dear Darkness) men #metaltoo är initierat av Dear Darkness som en förlängning av vårt internationella engagemang.

#deadline (journalister)

1. Syftet var att samla personer i journalistbranschen för att få en styrka från varandra och visa att även i den här branschen så är sexuella övergrepp och trakasserier lika vanligt som i alla andra grupper. Syftet uppnåddes med råge, vi hade nog aldrig kunnat föreställa oss vilket tryck det blev.

2. Det är ju inte jättestora konsekvenser som människor uppfattar det som på sin arbetsplats. Så rent konkret, på ledarnivå och så, det vette tusan om det har hänt så himla mycket. Jag har upplevt att metoo-uppropen har använts i ett negativt syfte emellanåt. Det har blivit en backlash, "det är inte alla män och nu blir det här överdrivet och liksom nu blir det här en höna av en fjäder". Men det kom absolut mest positivt ur hashtagen. I huvudsak är det positiva den styrkan och kraften som alla i gruppen har känt av varann. Det var jättemånga som lämnade vittnesmål som kände styrka från varandra. Jag vet folk som inte råkat ut för något jättegrovt, men ändå råkat ut för någonting och det tog flera veckor för dem att våga berätta det i den här slutna gruppen. Så det hjälpte jättemånga att lätta på hjärtat med sina historier och förstå att man inte är ensam.

#skrattetihalsen (komiker) 

1. Syftet var att synliggöra strukturer i stand up-branschen som i alla andra branscher, att kvinnorna blir osynliggjorda av sina kollegor som är killar, man kan komma ut efter ett gig och så är det ingen som säger någonting. Sen finns det också vittnesmål om övergrepp, till och med våldtäkt. Tyckte du syftet uppnåddes? Nej, vi är ju inte där än, men det är väl ingen. Men det jag tycker har uppnåtts överhuvudtaget med metoo är att nu finns det ingen som kan säga: jag hade ingen aning om det här, för nu har alla en aning. Och det finns en ökad medvetenhet.

2. Konsekvensen blev en ökad medvetenhet och en något större sammanhållning. Jag kan inte säga alla tjejer tyvärr, men många av oss tjejer i stand up-branschen håller ihop. Negativt kan jag se att de manliga nätverken som inte är så med på det här kanske tycker att vi är gnatiga kärringar, speciellt jag. Man har blivit lite kategoriserad. Det kanske var det de här tjejerna som inte ville vara med var rädda för. Att bli den jobbiga feministen som bara vill jobba med tjejer. Dom ballaste tycker väl att det här är larvigt det vi håller på med. Låter väldigt barnsligt men man får inte vara med de ballaste. Man ska kunna skämta om allt, "knulla barn" och så vidare. Där är man väl inte så het, som metoo-are. Men jag är jättenöjd, allt det här är ju historiskt, jättestort och början på en revolution som jag är väldigt glad att jag fick vara med om.

#tystdansa (dansare)

1. tystdansa startades och fungerade som en yta där personer för första gången fick möjlighet att berätta vad de hade varit med om i relation till metoo. I olika forum under tystdansa kräktes det ut sorg, smärta, ilska, besvikelse, men också kraft. Kraft av att känna att "nu händer det någonting", "nu gör vi någonting tillsammans", "nu sätter vi stopp för det här’; utan att egentligen riktigt veta hur vi skulle gå tillväga för att det skulle bli på bästa sätt, vem som bar vilket ansvar, vad som var brott och/eller inte och vem som hade vilken roll i det hela. Och parallellt stötta genom att agera psykologer, beskyddare, samtalsterapeuter, nära vänner och ibland även förväntas agera rättsväsande. 

2. Vi startade tystdansa för att vara en del av förändringen där mäns våld mot kvinnor, icke-binära och transpersoner upphör. Tystdansa ledde till organisering, nätverk och kraft och styrka. Tystdansa har blivit en respekterad rörelse dit olika aktörer vänt sig till för att säkerställa att deras verksamheter är up-to-date med rådande frågor. Policys på skolor har uppdaterats och i många fall har även nya upprättats och ett aktivt samtal och ifrågasättande finns närvarande. Det negativa är att vi jobbar ideellt. Vi får avslag på bidrag som söks och vi har i mångt och mycket slitit ut oss själva – utan hjälp. I slutändan har vi inga specifika spetskompetenser, utan vi har testat oss fram som medmänniskor med civilkurage. Vi har inte möjlighet att agera exempelvis rättsväsande trots att vi vet om att brott begåtts i flera fall, vi har inte möjlighet att skydda alla vi vill, trots att vi vet om att det finns personer som hade behövt det. Och det är vedervärdigt! Locket som lyftes vintern 2017 redogjorde för strukturella och systematiska fel där män, på bekostnad av kvinnors och icke-binäras liv, fått figurera och missbruka makt samt begå brott utan konsekvenser. Afroamerikanska Tarana Burke lyfte på locket redan 2006, men fick inte samma gehör och långt tillbaka i historien har kvinnor sagt "stopp", "nej!", "jag vill inte" och "det räcker", men trots det står vi här idag och är förvånade över mäns våld och maktmissbruk. Vi startade tystdansa för att inte glömma eller acceptera livsförhållanden för mer än halva jordens befolkning. Mäns våld måste upphöra, det finns inga andra alternativt. 

#theshowisover (cirkusarbetare)

1. Syftet med The show is over var att samla vittnesmål från de kvinnor som arbetat med cirkus i Sverige och världen. Branschen är annorlunda än t ex teater då 19 det jobbar folk från hela världen i Sverige och svenska artister arbetar i världen, 2) rollerna är ibland väldigt lösa, du kan lätt glida mellan kreativ producent, regissör, artist, koreograf beroende på vad för produktion det handlar om, vilket gör att det inte alltid är lätt att se maktstrukturerna då det inte alltid är en klassisk hegemonisk bild av ledarskap. I uppropet finns därför alla kvinnor som arbetat inom modern cirkus, sk nycirkus. Vi är inte säkra men vi tror inte vi nådde helt fram till de klassiska traditionella cirkusarna. I alla fall inte direkt. 874 namnunderskrifter av kvinnor eller om du känner dig som kvinna inom cirkus från över 15 länder (kommer ej ihåg just nu).

2. Konkreta konsekvenser har varit att Cirkus Cirkör som är Sveriges stora nycirkusscen tog tag i sitt smutsiga bagage genom uppropet och genom de vittnesmål som kommit in kunnat arbeta med de strukturer som gjorde övergreppen möjliga. Genom att Kaliber producerade en väldigt bra dokumentär om en cirkusartist som arbetat hos dem och blivit våldtagen och hur de inte hade tagit hand om det. Nu har ju Cirkus Cirkör producerat två stora föreställningar, Guds olydiga revben tillsammans med Dramaten och Malmö Stadsteater och Ephinomia med enbart kvinnliga artister och ett starkt feministisk tema. Vet ej om det är bra eller dåligt att de nu tar cirkuspatent på ämnet men härligt att de reflekterar. Vi fick igång ett litet samarbete med andra artister i andra länder men där var det omöjligt att genomföra me too på samma sätt som i Sverige, det blev inte lika stort och folk ställde frågor, vad ska hända sen och det vet vi ju inte, visste vi inte? Konkreta konsekvenser är att vi nu kan referera till före och efter metoo inom svensk nycirkus. Många kände sig då stärkta och lyssnade på. 

#metoobackstage (film- och tv-arbetare)

1. Det var jag tillsammans med regissörerna Lisa Ohlin och Eva Dahlman som startade Metoobackstage. Jag tyckte att det var viktigt att vi gick samman alla bakom scen och kamera. Det skulle bli väldigt många grupper annars. Syftet var att bryta tystnaden och utanförskapet, våga berätta. Ansluta oss i grupp för att stötta varandra. Det väckte sorg, ilska och hämndbegär men också idéer och energi och hopp om att kunna förändra. Då jag var med i initiationsskedet med Sofia Helin i Tystnadtagning så önskade vi att det skulle samla alla yrkesgrupper – alla skulle göra sig hörda. Vi visste att juristerna var på gång så därför väntade vi med att publicera Metoobackstage t ex. Vi insåg ganska snart att samma mönster fanns på i stort sett alla arbetsplatser i samhället. Att det ofta handlade om en missbruksproblematik där vi alla var mer eller mindre medberoende. Och att det fanns ett maktmissbruk där olika härskartekniker rådde.

2. Negativt: Jag tyckte tidigt att jakten på förövare eller eventuella förövare var olycklig. Det fanns kvinnor som blev besatta av ett slags hämndbegär och på impuls kastade sig ut. Vi ville undvika att kvinnor skulle anklagas för förtal och vi ville undvika att förövares eller misstänkta förövares liv skulle bli förstörda, att de skulle hängas ut utan bevis. Vi ville helt enkelt skydda både offer och förövare. Teaterförbundet öppnade omedelbart en jour där alla kunde få professionell hjälp dit vi hänvisade alla våra medlemmar. Positivt: Jag är nu med i Samordningen Metoouppropen (partipolitiskt obunden och religiöst obunden) med Emmy Lilliehorn i spetsen och kommer att verka där istället. Och där arbetet ska frångå den mediala kändisfokuseringen och istället verka för allas röster. Vårt mål är att påverka de politiska partierna för att få till stånd verklig förändring, ett paradigmskifte när det gäller jämställdhet för alla medborgare som är eller upplever sig som förtryckta på sin arbetsplats. Vi ska motverka sexuella trakasserier och övergrepp och mobbing på samtliga arbetsplatser och förhoppningsvis kommer det att ge ringar på vattnet och skapa möten utanför arbetsplatserna också. Och vi vill föra kampen tillsammans!

#närmusikentystnar (musikbranschen)

1. Syftet var att samla alla som identifierar sig som kvinnor inom musikbranschen och sammanställa våra vittnesmål och få en klar bild av hur vardagen är för alla oss. Hur vi kan förflytta skammen från offret till förövaren, utan att personifiera berättelserna. Utan att jobba uppsökande så fick vi väldigt mycket respons där skivbolag, bokningsbolag, artistagenturer med flera ändrade sina policys, uppdaterade värdegrunder och jobbade med personalen i förebyggande syfte. Genomslaget var faktiskt enormt. Utländska bolag och medier hörde av sig och ville ha så mycket information som var möjligt för att kunna ha vårt arbete som förebild i deras eget tillstånd.

2. Det positiva har varit det som kanske känns självklart: Vi har vågat prata med varandra om vad vi upplever, och upplevt. När en person säger att de tackar ja till ett jobb trots obehag inför sexuellt initierande arbetsgivare, har hundra personer bekräftat att de gjort samma sak. Rädslor har blivit till sammanhörande och sammanhang. Man ställer helt andra krav idag. Det har stärkt många att våga tacka nej till saker som inte känns bra. Systerskapet kring hashtaggen är oändligt och starkt. Man vågar visa sig sårbar och bolla frågor och tankar och upplevelser som man tidigare höll för sig själv. Det negativa har väl varit att människor förutsatt att vi vill hänga ut folk, och att vi initiativtagare således blivit utsatta. Men vi har varit extremt noga med att respektera alla inblandade. Så de negativa kommentarerna på trollforum har inte påverkat oss. 

#visjungerut (operasångare)

1. Syftet med uppropet på kortare sikt: att synliggöra tystnadskultur och den utsatthet som blir om en person meddelar att den varit med om ett oönskat beteende. På längre sikt: bygga om strukturer så att liknande hashtags inte behövs. Tycker att det första är under arbete. Att se till att det på alla arbetsplatser skapas hållbara rutiner för att hantera trakasserier, oavsett anställningsform. Att alla ska känna sig trygga på jobbet!
Nej. Syftet och målen är inte uppnådda ännu. Att ändra invanda strukturer tar tid. Det är förstås olika på alla de olika operahusen, konserthusen och högskolor som finns runt om i landet, men generellt sett är vi på väg även om det förstås är en bra bit kvar att gå från fina handlingsplaner och policys till faktisk handling och konkret förändring.

2. Positiva: Något mer utrymme, förståelse och marginal kring de som vill trotsa tystnadskulturen. Upproren har fått en enorm uppmärksamhet som har visat på hur utbrett och omfattande tystnadskulturen varit. Det är inte längre tabu att prata om frågan nu när vi vet att så många blivit drabbade. Hashtagen har skapat en gemenskap, en plattform att söka stöd, skapa praxis och omgruppera på! En ventil för det som så många har hållit för sig själva och inte vågat eller orkat prata om. Positivt att fack och arbetsgivare nu tar frågan på allvar och gemensamt och målmedvetet arbetar med att förhindra uppkomsten av alla former av trakasserier. Negativa: man pratar om upproren som, ibland i negativ bemärkelse, en "rörelse", när upproren i själva verket uppmärksammat att man på många arbetsplatser inte följer/har följt gällande svensk lagstiftning!

Av tio tillfrågade svarade nio. #ikulturarbetarnasrum svarade inte. Två av de tillfrågade, #deadline och #skrattetihalsen, svarade över telefon, övriga över mejl.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista