Översmart Varulvskanin kärleksfyllt knådad

Den excentriska uppfinnaren Wallace och hans hund Gromit har vi tidigare kunnat se i animerade kortfilmer som ”Fel byxor” och ”Osten är slut”. Nu har den Oscarsbelönade Nick Park tillsammans med Steve Box regisserat långfilmen ”Wallace & Gromit: Varulvskaninens förbannelse”, som gjort braksuccé världen över.

Vi är enkla människor! Vi lever för grönsakstävlingen! Ja, det upprörda känslor i den kanininvaderade lilla staden. Alla odlar praktiga pumpor och gurkor inför tävlingen, men många får sin grönsaksland förstörda.

Som ett led i den humana skadedjursbekämpning som Wallace och Gromit bedriver under firmanamnet Anti-Pesto, så föreslår Wallace att det måste gå att omvända grönsaksmarodörerna. Och han kopplar därför ihop sin egen ostfixerade hjärna med dom tillfångatagna kaninernas.

Det går förstås inte så bra, och snart hotas den där grönsaksshowen av nåt ännu värre än de små kaninerna: en jättestor king-kong-hulken-varulv-frankenstein-flugan-hajen-kanin. Ungefär. Ja, det är en rejäl portion av filmhistorien som knådats ihop till en modelleraflod av referenser och lånade scener. Ibland blir sånt bara översmart, ibland blir det som här - alldeles underbart.

Och jag tror man inte behöver känna igen en endaste blinkning egentligen. För Varulvkaninens förbannelse är rena grundforkningen inom visuell humor.

Ta Wallace alla sanslösa maskiner som kanindammsugaren eller titta bara på Gromit - den enda av huvudpersonerna som inte pratar men som istället är den som ser. Hans underfundiga blick och misstänksamma nos och väldigt utrycksfulla öron är den här filmens rörliga centrum. Och dess stora, mjuka hjärta.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".