RECENSION - OPERA

Händel i världsklass på Drottningholm

3:43 min

RECENSION. En av de stora mezzosopranerna i världen är svenskan Ann Hallenberg som mest sjunger barockmusik. Helt naturligt återfinns hon under två år som Artist in residence på Drottningholms Slottsteater och i helgen var det premiär på Händels opera Ariodante med Hallenberg i huvudrollen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Opera: "Ariodante"
Tonsättare: Georg Friedrich Händel
Libretto: efter Antonio Salvi
Dirigent: Ian Page
Regi: Nicola Raab
Koreografi: Caroline Finn / Ljus och scenografi: Linus Fellbom /
Kostym: Gesine Völlm / Mask och peruk: Sofia Ranow
Medverkande: Johannes Weisser, Roberta Mameli, Francesca Aspromonte, Ann Hallenberg, Martin Vanberg, Christophe Dumaux och Olof Lilja
Drottningholmsteaterns dansare och orkester
Spelperiod: tom 17 aug 2019

Det här är Händel i världsklass och ett av skälen är det här med dynamik.

Alltså det här att man ibland talar fort, ibland starkt, ibland - ja ni förstår.
Just det där gör de musikaliskt otroligt bra ute på Drottningholm... och det betyder att långa och många arior och duetter får liv, får betydelse.

Som när Ann Hallenberg och Roberta Mameli sjunger- två av de strålande sångarna.

Dessutom är dirigenten Ian Page, som är mest känd som Mozartexpert, bra på det här med både kraftig attack och luftighet så att också de ljudsvagaste instrumenten hörs. Page har dessutom känslig kontakt med sångare och musiker.

Ariodante handlar om kärlek och makt. En kung, prinsessa, hovdam, korsriddare, bror och en hertig och intriger dem emellan. Svek.

Världsklass i musiken hela tiden men regin är ett bygge som utvecklas.

Det är svårt att regissera Händels långa operor eftersom han var mästare på det musikaliska men mindre bra i det dramaturgiska. Det är aria på aria på aria på aria...

Händel var tvungen att tävla mot ett annat operahus i London med andra sångstjärnor än de han hade och därför kom det ofta att handla om häftigaste ariorna först och främst.

Nicola Raabs regiidé handlar om många fina öppna scenbyten, läckra kostymer som förändras och en koreografi som är lätt stiliserad. Det blir verkligen sevärt, då och då stillsamt smärtfyllt men rätt ofta kryptiskt.

Så vi är tillbaka i den musikaliska tolkningen.

Man spelar Ariodante till den 17 augusti och bäst avnjuter man det här på plats, men har man inte möjlighet så ska ni veta att Opera i P2 sänder Ariodante på kvällen den 17:e augusti. Hör jag skrapet från en noterande blyertspenna eller knapptryck på er kalenderapp? Naturligtvis hör jag det!

Som sagt: Opera i P2 sänder Ariodante den 17 augusti 2019.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista