Operarecension

Manliga blicken i en opera utan en död punkt

4:12 min

RECENSION. En av de mest älskade och spelade operorna i världen - men också en som lockar till diskussion om det kvinnliga offret. Regissören Ellen Lamm har tagit sig an Verdis "La Traviata" på Kungliga operan.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Verk: La Traviata
Musik: Giuseppe Verdi
Plats: Kungliga operan

Ida Falk Winland, Bror Magnus Tødenes och Karl-Magnus Fredriksson - jag säger deras namn direkt så varken ni eller jag glömmer dem.

Tre sångare som har 100% kontroll över sina uttrycksmedel. Det gör att Verdis opera om kärlek som måste förnekas för att rädda hedern för en pappa, familjens överhuvud, att den blir lika aktuellt nu i tidigt 2000-tal som i mitten av 1800-talet när ursprunget Kameliadamen och sedan operan skrevs.

Uppsättningen är regisserad av Ellen Lamm och har en scenografi och kostym av Magdalena Åberg. Den är rensad från allt bråte och tydlig som en öppen bok. Tidlös.

Det handlar om den manliga blicken där festsalen i stället är en sån där brant publik operationssal där alla kan se, en anatomisk teater.
Eller så är det helt tomt så att varje nyans av skådespelet blir uppenbart. Vi ser det i gester och i sätt att gå, stå, till och med hämta andan.

Det finns några frågetecken i kanten ändå. Några av sångarna i de mindre rollerna svajar betänkligt vilket hörs för mycket när de tre i centrum är så fantastiska.

Den scenografiska lösningen visar verkligen på samhällets trångsynthet. Det blir som en mur av den branta operationssalen. Men muren gör också att det dramatiska spelet blir trångt några gånger.

Men ändå -

Det är musiken som har huvudrollen. Venezulansk-schweiziske Domingo Hindoyan leder Hovkapellet och kören med just andning i fokus. Han låter vissa pauser tar plats, han låter stråkarnas hjärtslagsrytm höras.


Vi hör den unge norske tenoren Tødenes i rollen som Alfredo. Han får gärna komma och sjunga varje dag i veckan med sin italienskt vässade tenor, men kanske kan han satsa en del av gaget på en liten kurs i skådespeleri.

Vi har rösten och spelet hos sopranen Ida Falk Winland, La Traviata alltså. Hon är så otroligt bekväm på scenen och i sången - rollen innehåller så mycket, så många olika sångstilar och hon behärskar dem alla.

Dessutom: duetten där pappan barytonen Karl-Magnus Fredriksson ska övertyga Violetta att lämna Alfredo för att rädda familjens heder. Fredriksson som har sorgligt aggressiv kraft i varje stavelse.

Heder. Offer. Nu som då.

Opera i P2 sände premiären och man kan höra den under 30 dagar. Podden Operaguiden har diskuterat La Traviata - för dig som vill veta mer.
8 februari sänds La Traviata live på bio i samarbete med Folkets hus och parker.


Libretto: Francesco Maria Piave
Dirigent:
Domingo Hindoyan/Vincenzo Milletari
Regi:
Ellen Lamm
Scenografi, kostym och mask:
Magdalena Åberg
Ljus:
Torben Lendorph
Dramaturg:
Katarina Aronsson
Koreografi: Ambra Succi
Medverkande: Ida Falk Winland, Bror Magnus Tødenes, Karl-Magnus Fredriksson, Susann Végh, Linda Bodin, Kristina Hanson, Jonas Degerfeldt, Markus Schwartz, Johan Lilja, John Erik Eleby. Kungliga Operans Kör & Kungliga Hovkapellet
Spelperiod: tom 10 februari 2020 i första hand