RECENSION – FILM

Tonsäkert om att få syskon i "Miraï, min lillasyster"

2:31 min

RECENSION. Den fyraårige Kun får en lillasyster och familjens vardag förändras i grunden. Mamoru Hosodas film lyckas förena jämställdhetstänk med magi.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Miraï, min lillasyster
Regissör: Mamoru Hosoda
Genre: Animerad familjefilm
Svenska röster: Elis Lindsten, Elina Raeder, Sofia Ledarp, Mikael Regenholz m.fl.
Betyg: 4 av 5

Kun är fyra år, leker hund och är hemma med mormor i väntan på sin nyfödda lillasyster. Det är stort fokus på städning i den här filmen, ett klassiskt vardagstrauma för både vuxna och barn där ”Miraï, min lillasyster” på ett intressant sätt lyckas ta parti för båda parter.

Det är väldigt lätt att leva sig in i Kuns känsla av frustration när han precis byggt klart en komplicerad och välfungerande tågbana och någon kommer in och suckar och säger att han har stökat till, nu igen. Och samtidigt ser vi den föräldralediga arkitektpappan slita med att få ihop vardagen när frun, som jobbar, dyker upp och anmärker på avvikelser i städrutinerna.

Så det här är verkligen en familjefilm i ordets sanna bemärkelse, med fingertoppskänsla för vardagens maktkamper och känslomässiga avgrunder. Filmen är så lojal med sin fyraårige huvudperson att när han dänger ett leksakståg i huvudet på sin lillasyster så framstår det som helt begripligt. Men så plötsligt övergår vardagen i en magisk värld där Kun får hjälp att ta sig igenom den här omstörtande livsförändringen med hjälp av släktingar som reser i tiden. Och det blekt pastellfärgade vardagshuset blir en förtrollad värld.

Det finns en scen då Kun vill rymma hemifrån och hamnar på järnvägsstationen från helvetet. Det är några animerade minuter i ren mästarklass. "Miraï, min lillasyster" lyckas verkligen förena psykologiskt trovärdig vardagsrealism med ren magi.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista