Hon berättar sanningen bakom "Mitt hem är Copacabana"

12 min

I debutboken "Mitt hem är inte Copacabana" berättar journalisten Anna de Lima Fagerlind om sin pappas resa från Rio till Roslagen, och om sanningen bakom Arne Sucksdorffs klassiska film från 1965.

1965 gjorde Arne Sucksdorff spelfilmen "Mitt hem är Copacabana", om barnen som befolkade kvarteren runt legendariska stranden i Rio de Janeiro. En dramatiserad historia men med skådespelare hämtade bland barnen i kvarteren.

– Inget av barnen i filmen var gatubarn. De kom från kåkstäder, men de hade familjer, säger journalisten Anna de Lima Fagerlind, vars pappa Toninho som liten pojke var en av skådespelarna i filmen.

Inför premiären togs alla barn i filmen till Sverige för att göra reklam. Det slutade med att Toninho adopterades och till slut hamnade som fosterbarn hos en svensk familj på Lidingö. Men längtan tillbaka hem till Brasilien var stark.

Nu skriver Anna de Lima Fagerlind sin pappas historia i boken "Mitt hem är inte Copacabana" - en historia om hur verklighet och fiktion glider samman. Om hur pappan under lanseringen av filmen "blev" det gatubarn han spelade och hur den svenska publiken blandade ihop fattigdom och hemlöshet. I svensk media beskrevs nämligen filmen ofta som en dokumentär, något som alltså inte stämmer.

– Det var viktigt för Sucksdorff att spegla en känsla. Men han korrigerade ju inte uppfattningen om att det var en dokumentär, säger Anna de Lima Fagerlind.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista