RECENSION - LITTERATUR

Lysande – trots att mycket känns igen i Monika Fagerholms nya roman "Vem dödade bambi?"

2:05 min

Nu kommer den – Monika Fagerholms efterlängtade roman "Vem dödade bambi?" Katarina Wikars har läst om en katastrof i Villastan.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Vem dödade bambi?" 
Författare: Monika Fagerholm

Fagerholms romaner utspelar sig ofta vid havet, i villakvarterens utkanter, bland tonårsflockar som försöker växa upp och föräldrar som har fullt upp med att upprätthålla skenet.

Så också i "Vem dödade bambi?" Här finns Gusten Grippe, som går från Teatertiden till att vara Mäklaren från helvetet. Och hans mamma Angela, Operadivan och hennes väninna Annelise Häggert, chef för tankesmedjan Guldfontänen. Här finns också flickorna från det mindre fashionabla Gråbbo, Emmy och Saga-Lill.

Allt det där som människor vill tro på i låtsasvärlden innan allt ändå går sönder.

Namnen spelar stor roll i Fagerholms byggen. De är nästan emblematiska, liksom de utslitna orden runt livsdrömmarna som tagna från filmer och heminredningsreportage. Vissa i fet stil, andra i kursiv. Allt det där som människor vill tro på i låtsasvärlden innan allt ändå går sönder och blir rubriker eller bara rinner ut i otrohetssanden. Fagerholm kallar dem kiddults, de vuxna som inte växer upp.

Inte i centrum men väl i källaren hemma hos Häggerts begår Gossarna ett övergrepp, och här går det inte att linda in orden längre: en brutal gruppvåldtäkt på Nathan Häggerts f d flickvän Sascha Anckar. Detta sker i den första romantiden 2007, Guldåldern, då alla står på topp och sen finns ett återvändande 2014 då villorna flagnat, äktenskapen spruckit, Sascha tagit en heroinöverdos i USA och mobbade Cosmo är igång med dokumentärfilmen ingen vill vara med i och som just ska heta – Vem dödade bambi?

Det är lätt att känna igen sig i de fagerholmska språkvärldarna, först tänker jag lite väl mycket känna igen sig för att sen gå vilse i de sönderhackade historierna. Sen kapitulerar jag som det gamla Diva-fan jag är, "Diva" från 1998 som var tretton år och universums drottning. Och jag blir så där underbart förvirrat hemmastadd igen.

Jag vet inte om Monika Fagerholm har skrivit samma bok igen.

För allt handlar ändå om när kulisserna faller ihop. Saga-Lills föräldrar leker Out of Africa, en Karen-Blixen-roman i safarikläder tills pappan rymmer till Norge med tandsköterskan och sonen Hockeykillen dör i en bussolycka. Emmy har en blogg som så många andra runt 2014, tekniken som gjord för fejkade drömmar att visa upp. Och märkligt nog är det denna redan gamla teknikinnovation Bloggosfären som gör att allt ibland känns väldigt längesen.

Do you need a place to crash? Så stod det på första sidan i  Augustvinnaren "Den Amerikanska Flickan" från 2005. Jag vet inte om Monika Fagerholm har skrivit samma bok igen. I den här är mottot: Rucklet som vi alla härstammar från.

Och ett ruckel rasar, det hör man ju redan på ordet. Trots att framgångs-mamman Häggert efter våldtäkten står på villatrappan och säger till media ”att en vacker dag har vi vänt så många blad att ingenting av det här har hänt.” Hon blir ju Ingenting-flickan igen.

Det kommer att behövas nya ord som ännu inte finns, för att skildra det skyddslösa. Måhända är det vad  Monika Fagerholm skriver sig fram emot nu.

Och kanske finns där ändå ett hopp – i ett studentrum någonstans.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista