RECENSION – FILM

"And Then We Danced" – vackert om förbjuden kärlek i dansmiljö

2:30 min

RECENSION. Filmen ”And then we danced” är en berättelse om kärleken mellan två unga män i georgisk dansmiljö, skriven och regisserad av Levan Akin. Den utsågs nyligen till Sveriges Oscarsbidrag.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "And then we danced"
Regissör: Levan Akin
Manus: Levan Akin
Medverkande: Levan Gelbakhiani, Bachi Valishvili, Ana Javakishvili m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5

Irakli är en svärmorsdröm, när han stiger in i danssalen hos den georgiska nationalensemblen, går ett erotiskt sus genom lokalen. Kvinnor och män, alla klädda i svart, ser på nykomlingen där han står med en ring i örat. Alla väntar på den mörkskäggige instruktörens nästa humörsvängning. ”Ta av smycket”, säger han. Georgisk dans bygger på manlighet, inte på svaghet.

Den muskulöse Irakli och den lite spädare dansaren, den rödhårige Merab, blir vänner. Irakli är en sådan man som alla vill vara nära. Den sociala startsträckan är rekordkort. När han hälsar på hemma hos Merab, lyckas han till och med charma den kroniskt sura granntanten. Som busiga småpojkar trampar de nya vännerna längs loftgången.

Merabs förälskelse gör att världen blir vacker. Skönheten och den förhöjda livskänslan går rakt in i mig som åskådare. Och det är möjligt att jag exotifierar den förfallna bebyggelsen i Georgien, men den flagnande färgen på dansgolvet, de slitna fasaderna klädda i grönska, vinrankorna som skiftar i höstfärger – allt bidrar till en känsla av att tillvaron är förtrollad.

Jag kan inte sluta titta på Merabs känsliga ansikte, hans orangea huvtröja, blickarna han ger sin nya vän. Kärleken som är förbjuden, inte i lag men i praktiken. Det är en oerhört vacker film Levan Akin har gjort, en färgrik dröm som det gör direkt ont att vakna upp ur.