RECENSION - TEATER

Mattias Anderssons farväl till Backa - fantastiskt och isande enkelt

2:45 min

Vad skulle du göra om du fick leva om ditt liv? Vanligt folks svar på den enda frågan ligger till grund för Mattias Anderssons sista uppsättning som konstnärlig ledare på Backa Teater.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Vi som fick leva om våra liv.
Manus och regi: Mattias Andersson
Koreografi: Cecilia Milocco
Scen: Backa teater
I rollerna: Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Magnus Roosman, Marie Richardson m fl

Människor från norr till söder fick en och samma fråga. Frågan löd: Vad skulle du gjort om du fått en andra chans att leva om ditt liv?

 Ja, vilken fråga, va? En oroande, påträngande, sorgesvallande fråga att ställa till människor. En som öppnar deras igenspikade minnesluckor här. I samvetet hos vissa. I fegheten hos andra. Och i nöjdheten hos en tredje. Vad ångrar jag? Vad borde jag gjort istället?
En fråga som ju förstås ger en hel tomtesäck av svar. De väntade: Kanske skulle jag valt ett annat språk i skolan? Inte blivit tandläkare? Varit mer med barnen?

Det är en fantastisk uppsättning, nästan isande enkel och tillgänglig

Och så de bråddjupa, giftiga svaren. Jag hade inte byggt mitt liv av våld. Jag hade velat födas ensam. Jag hade inte låtit honom dö. Eller: Jag hade velat bo i Kalmar igen, denna underbara plats!

Det är en fantastisk uppsättning, nästan isande enkel och tillgänglig, av flera skäl. För att teater inte bara är välredigerade intervjuer, det är till exempel rörelse också. Och alla människor här flyter runt i en tunn, såsig minnesbubbla, var och en med sitt gångsteg, stillsamt koreograferade nackryck och sätt att syssla med håret. Enskilda, men som när som helst kan glida ihop och blir ett stort avigt urverk som tickar tiden bakåt och framåt och ofta spelar spegelvänt som om det fanns en parallell värld, vilket det ju också antagligen gör, meddelar en fysiker. Alltihop utfört med vardagens armar och ben, brudklänningar, kryckor och rullstolar.

Verkligheten är populär just nu. Haltande, svag och filosofisk vanlighet. Inte vet jag varför, men en sak vet jag: det är ett mycket känsligt samtidsfinger som kommer peta på Dramaten framöver.