"Jag sitter kvar och skakar"

"Ett blodigt mästerverk" – sylvass satir i filmen Parasit

1:55 min

Hur vass är egentligen årets vinnare av Guldpalmen, sydkoreanska Parasit?Vår recensent Joakim Silverdal lämnade salongen på skakiga ben.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

KI-Woo och hans arbetslösa familj har inga pengar och ljuger för att lura till sig jobb hemma hos den rika familjen Park. När de lyckats nästla sig in ser det ett tag ut som att lyckan är gjord, men när den gamla hushållerskan plingar på dörren börjar allt ändå gå fel.

Väldigt, väldigt fel.

Det som filmen Parasit däremot får 100 procent rätt är sin satir. Det handlar i grund och botten om ett samhälle där allt fler människor måste slåss mot varandra för att få utföra jobb åt folk som har det bättre ställt.

Kalla det för gig-ekonomi eller vad du vill, men det som gör att Parasits satir landar så rätt är att den verkligen slår hårt mot just det systemet. Inte mot människorna som är fast i systemet.

Regissör Bong Joon-Ho har tidigare berättat om monster i sjöar, scifi-tågresor i framtiden och gulliga djur som slaktas för kött. Alltid med en nerv av samhällssatir, men det har liksom aldrig riktigt känts så här helgjutet. Det har fattats nåt.

Här fattas inget.

Filmens värld berättas perfekt i bilder, där regissören litar på att vi ska hänga med. Vad signalerar tex en ny frisyr eller ett klädval, vad betyder en lägenhet med lågt i tak, eller behovet i att sno wi-fi från grannarna?

Här är vi i händerna på någon som vet precis vad han vill säga.

Sen är Parasit väldigt rolig också. Ibland fastnar skrattet i halsen, men ju mer historien vrids åt, desto mer känns humorn också livsnödvändig.

På sätt och vis känns det som om hela Bong Joon-Hos karriär liksom slungat oss fram till Parasit. Den är slutdestinationen, den är hans blodiga mästerverk. Eller kan han toppa det här? Tanken svindlar.

När filmen ebbar ut sitter jag och skakar. Betyget? Det måste bli fem av fem.