Jemen

Graffiti skildrar krig, svält och sammanhållning i Jemen

2:51 min

Jemen har plågats av inbördeskrig i flera år och landet befinner sig i en ekonomisk och humanitär kollaps. Med väggmålningar hålls hoppet uppe.

– Det här är en pojke som flyr, men kulorna hinner ikapp honom, säger Dheyazen al-Alawi.

Han sitter på ett café i Beirut, men fotona han visar kommer från Jemen. För första gången sedan kriget bröt ut har han lämnat sitt hemland för att berätta om situationen där och hur han försöker förändra den genom att måla på huvudstadens husväggar.

– Vi strider inte med vapen, utan fredligt med färger, säger han.

Dheyazen al-Alawi började måla som 16-åring. Från början bar målningarna inga politiska tankar, men när han var tonåring gick Jemen igenom stora förändringar.

I mars 2012 gick han på gatan i Sanaa och såg målning efter målning torna upp sig på husväggarna. Ett år efter Jemens tidigare president Ali Abdallah Saleh formellt lämnade makten började kilometer efter kilometer av Sanaas husväggar fylldes av färgglad graffiti.

– Jag gick ut för att måla om den nationella dialogen, om våld mot barn, våld mot kvinnor, Jemens splittring, om utländska makter, säger han.

Han målade tillsammans med Murad Subey, den mest kända av Jemens graffitikonstnärer som 2012 startade en rad gatukonstkampanjer.

– Folk gick ut på gatorna och målade med oss, det var inga vanliga målningar det var befolkningens krav som täckte väggarna. Alla målade med oss, ibland deltog till och med militären, säger han.

Måleri som länge haft en viktig roll i Jemen och varit landets kanske mest erkända konstform blev nu något som dessutom nådde så många.

– Konst brukade vara för en grupp intellektuella, säger Dheyazen al-Alawi. Med gatukonsten har den spridits till fler. Murad har gjort en revolution.

Sen upprorets dagar har han tagit sig an sociala och politiska frågor i sin konst. Från början riktade den sig mot regeringen och korruption. Nu målar han om det krig han lever i.

– Det här är krigets monster, säger han och visar en annan av sina målningar. Hur olika krigets parter än kan te sig samlas de i en, därför gjorde jag dem till en personlighet. Med horn.

I Jemen lever han under bomber och blockader i huvudstaden Sanaa. Ibland tar han med sina färger och ger sig ut bland söndersprängda hus. På en raserad byggnad har han målat rader efter rader av röda streck.

– Varje streck har varit ett liv, säger han. 

Dheyzar al-Alawi har tagit sig an frågor som den saudiledda koalitionens bomber, men också houthirebellernas minor. På en vägg syns en balettdansös med bara en fot. Andra teman är den korruption och svält som plågar landet. Många av hans målningar täcks av skelett med utstickande revben.

– Det här är en jemenitisk version av Edward Munchs skriet, förklarar han. Det är ett skrik av hunger, vad svälten gjort med oss.

På ett tält i ett av landets många flyktingläger har han målat en ihopsjunken man som bär en ballong i form av ett hus i handen. Han hoppas att hans målningar ska ge invånarna i Sanaa en strimma av hopp ingen annan kan erbjuda.

– När du inte har jobb, dina barn inte går i skolan, det inte finns någon gas hemma, du är hungrig, du har förlorat de flesta i din familj, vad kan det internationella samfundet ge dig? Kanske kan du gå ut på gatan och se konst som ger dig lite hopp. Även om den här konsten inte förändrar verkligheten kanske den ger dig lite hopp, och det är ett stort mål i sig.

För honom är gatukonsten ett sätt att påminna om krigets oerhörda kostnad och att det finns något som samlar befolkningen förutom hatet och våldet.

– Det är ett sätt att inte slitas sönder av hat, säger han. Konsten är en egenbehandling som jag använder dagligen. För att skydda mig från hat och våld.

Flera av hans målningar följs av uppmaningar på engelska som “Jag är hungrig” och “Bär inte vapen”. Han hoppas att hans budskap inte bara ska nå inom utan också utanför landets gränser. Tidningar över hela världen har publicerat bilder på hans verk.

– Världen kanske glömmer vad som pågår i Jemen, ljudet av kulorna och bomberna. Målningarna förblir ett vittnesmål, säger han.

Länge kunde han och Sanaas andra graffitikonstnärer ta sina färgburkar och ge sig ut och måla på vilka väggar dom ville. Men sen en tid blir dom stoppade.

– Den här målade jag på en vägg för att det kom ett beslut att vi måste sluta måla, säger han. Vi var tvungna att sluta så jag skrev det här ”de lät oss inte måla”, säger han. De tvättade såklart bort orden. Haha.

När de ska måla ger de sig ut tidigt om morgnarna och försöker hitta centrala sidogator. Men det finns gränser inte bara för var utan också vad de kan måla.

– När jag går ut och målar på gatorna kan jag måla om att det finns offer. Om problemet med minorna, hungern, vapenförsäljning. Men inte huvudpersonerna i kriget. Som ledare för houthimiliserna. Om jag gör det försvinner jag på några timmar.

Han är på tillfälligt besök i Beirut. Om några dagar reser han tillbaka till Jemen för att fortsätta skildra krigets konsekvenser på Sanaas husväggar.

– Om kriget tar slut kanske vi kan börja måla om livet, säger han.