Litteratur

Ingela Strandberg skriver poesi som gör livet större

3:13 min

Ingela Strandberg är en av våra flitigaste lyriker med ett 30-tal böcker. Nu kommer "Nattmannen", en både lättläst och komplex diktsamling.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Nattmannen"
Författare: Ingela Strandberg

Olof Lagercrantz sörjde att poeter övergav konsten att rimma. Den orimmade versen är svårare att komma ihåg, berör färre, menade han.

Men så finns det poeter som Ingela Strandberg. OK, hon kan skriva lite rockiga visor men hon är ingen häftig ung poet från förorten. Hon sitter inte i tv-soffor, rappar inte på poesi-festivaler. Hennes dikt är tillgänglig men oförutsägbar - som fjärrstyrda missiler. Man vet inte varifrån de kommer men de slår ner och inget är sig likt.

Hennes poesi är nattsmart. Lågmält stark. Lite gotisk, lite skruvad. På scenen står alltså Nattmannen Först verkar han vara släkt med Edgar Allan Poe, i någon versrad verkar han ha rymt från Viktor Rydbergs Tomten. (Fast här är det läsaren som blir allt vaknare och allt nervösare)

Nattmannen är den som skrämmer djuren i ladan, men mest människan i bostadslådan. Nattmannen är det irrationella i det moderna.

Han kommer varje mörker

Smygande sitt fuktiga väsen

In i mig

Heter det redan på första sidan.

Det jag beundrar mest hos Ingela Strandberg är hennes rytm. Korta och långa strofer varierar, bildar en intrikat dialog mellan Berättaren som är lika stark som hennes Nattman. Det handlar inte bara om skräck och död utan också om längtan som kan verka frånstötande men drar till skönheten.

Lycklig blir jag aldrig

Jag behöver Dig, Nattman

Jag är din springflicka

Jag fyller mig med löss

Och sänker mig i myrar.

Det är en sorts renhet

Som ingen förstår.

Dikterna kretsar kring halvt outtalade begär, en vilja till något annat än vad det omedelbara erbjuder. Att bli sedd. Fri. Och ju längre in i den tunna boken jag kommer, desto mer sofistikerat blir det. Ibland smälter de ihop, Nattmannen och hans offer, hans älskarinna. Han, den annalkande döden, vill lära henne att inte ångra något. Hon vill ha hela världen i sin kropp. Hon är god, ond, ljuv, våldsam.

Och allt får plats i denna tunna men rika bok av motståndsdikter, poesi som gör livet större:

Att vara en gåta

Att aldrig låta sig överlämnas