Pippi 60 år

I år fyller en av svensk litteraturs mest färgstarka karaktärer 60 år. Julen 1945 låg Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump” på bokhandelsdiskarna. Ikväll sänder SVT ett K-special om Pippi av Marie Nyreröd med undertiteln ”Girl Power i 60 år”.

Det som slår mig när jag tittar på Marie Nyreröds program om Pippi är hur svårt det är att säga något nytt om henne. Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump - hon med de röda flätorna och fräknarna, hon i Villa Villekulla - hennes storhet är så obestridlig att den också, precis som hon själv gjorde med Prussiluskan, liksom smiter iväg och undan, skrattar åt alla som ska prata och prata… Om henne! Hon är ju bara!

Att hon sen är unik - det vi alla för länge sedan. Starkast i världen och oändligt sårbar på en gång - sig själv nog och ensam, ensam…

Det som kan verka nytt i programmet, men på ett riktigt trist sätt, är hur den amerikanska forskaren envist uppehåller sig vid hur Pippi inte motsvarar de konventionella skönhetsidealen för en flicka, och att det skulle varit så djärvt av Astrid Lindgren. Jag har aldrig sett det så - aldrig tänkt på Pippi i de termerna. Själva poängen med Pippi är att hon håller på med helt andra grejer än att jämföra sig eller vara söt. Hon är ju nyfiken, på världen, orden, leken och livet - hon är fri, på flera sätt. Hon är en flicka bortom könsrollerna, men inte bara i kontrast till präktiga Annika - Tommy är ju precis lika försiktig som Annika är. Nej, Pippi spränger borgerligheten och ger själv presenter när hon fyller år. Varför inte?

Som liten älskade jag henne, högt och mest - lika mycket för att hon vågade vad som helst, som för att jag tyckte så synd om henne när hon gjorde fel eller pratade med sin mamma i himlen. Jag försökte till och med en gång sätta på mig skurborstar på fötterna - för att kunna åka såpaskridsko, som Pippi gör, när hon ska städa…

Det gick förstås inte - men det var väl bara ytterligare ett tecken på hennes storhet, tänkte jag. För Pippi kan göra vad som helst - och det är så skönt att veta det - så skönt att hon finns.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".