Giles Blunt litterära landskap

En av de senaste årens storsäljande deckarförfattare har varit kanadensaren Giles Blunt, på svenska finns ”Fruset offer” från 2003 och ”En stilla storm” från 2004. Blunt har studerat engelsk litteratur, jobbade många år som bartender och bodde i New York där han bla skrivit manus för TV-serier som tex ”Law and Order”. Nu är Blunt tillbaka i Toronto, och nu kommer också ”Schamanen” i svensk översättning av Jan Järnebrand - den tredje boken om poliskommissarien John Cardinal i det nordliga Algonquin Bay. Maria Edström har läst ”Schamanen”

”Var och en som tillbringat någon tid i Algonquin Bay kan berätta att det finns gott om anledningar att bo någon annanstans.” Så lyder öppningsrepliken i ”Schamanen”, den där författarrösten som i anglo-amerikansk deckarlitteratur funkar som ett slags voice-over och gör texten så filmisk. Och vi förstår naturligtvis med en gång att Algonquin Bay är ett gudsförgätet, kallt, knottigt halvarktiskt ingenstans i detta väldiga Kanada.

Fyrtio mil norr om Toronto för att vara exakt, och här finns kommissarie John Cardinal med sin mano-depressiva hustru och kommissarie Lise Delorme som alltid ser så fransk ut när hon rycker på axlarna och som har som princip att aldrig dejta någon i kåren, alltså har hon aldrig tid att gå med någon. Här finns också Jerry Commada, indianskättad nykter alkoholist, och här finns framförallt norra Kanada och kanadensarna – precis som amerikaner fast med allmän sjukvårdsförsäkring och utan skjutvapen, som Cardinal ironiskt anmärkt i en av de tidigare böckerna.

I ”Schamanen” handlar det om den mystiske och våldsamme Raymond Red Bear med sitt svarta, blanka hår och sina ljusa ögon – lika blå som hos en siberian husky. Han säjs vara uppväxt hos Red Lake-stammen långt från Algonquin Bay men ingen vet säkert. Och precis som i Giles Blunts tidigare böcker, så berättas även här en ruggig och spännande historia på ett, för deckare, ovanligt välskrivet språk där miljöer och människor står fram i egen kraft. Blunt för inga som helst kvasifilosofiska resonemang på deras bekostnad utan hans intresse ligger helt i att beskriva det han ser, tex: ”En benig kvinna i badrock öppnade. Hennes svarta hår var gråstrimmigt och fortfarande vått efter duschen. För övrigt var hon idel näsa och cigarett.”

Kanske är det för att Blunt arbetat som bartender som han har det där ögat, den där förmågan att snabbt ringa in en person, en situation, ett landskap. Landskapet ja, i förra boken var det snöstorm, i ”Schamanen” finns knotten där som en ständigt pågående enerverande bakgrund. För som i alla goda deckare är platsen en av huvudpersonerna, och där är Algonquin Bay en perfekt rollbesättning.

                                                             Maria Edström

    

   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".