Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Skönhet bäst på cd

Publicerat tisdag 20 december 2005 kl 12.09

Så här i juletid översköljs vi av prålig men samtidigt glittrande och hänförande julpynt och julskyltningar i alla dess former - kanske de mest etablerade och spridda formerna av skönhetslängtan som vår kultur rymmer.

Men vad är egentligen skönhet? Ja om det har den italienske semiotikern och succéförfattaren Umberto Eco skrivit en bok.

Vad är skönhet? Och varför är den så viktig? Det gissar jag att alla sökt svaret på, om inte annat så i ett ögonblick av missnöje framför spegeln. Det är också den sorts fråga som Umberto Eco gillar. Ju omöjligare fråga, desto mer obskyr kunskap kan en teckentydare få användning av i svaret. Och Eco är spränglärd som en fullstoppad julkalkon.

Jo, det är svårt att inte bli en smula ironisk mitt i all beundran för hans kunskap. Och den här gången möjligen också en smula kritisk, för det här är en bok av Umberto Eco som ändå inte är skriven av honom. ”Sammanställd av …” står det sanningsenligt på omslaget. Den andre författaren vars namn man får leta efter heter Girolamo de Michele. Varje kapitel består av en kort text av Eco eller de Michele plus citat av filosofer och konstnärer som valts ut av de Michele. Det är folkbildning på italienska där associationerna är viktigare än den exakta kunskapen.

När det fungerar som bäst får man ett utdrag av Xenofon om hur Sokrates skilde mellan olika sorters skönhet, bland dem den funktionella - och som svensk kan man koppla vidare till vår funktionalism. Man får en anteckning av Leonardo da Vinci som på något sätt hänger samman med en Pirelli-kalender, en firma mindre ihågkommen för sina bildäck är för sina årskalendrar som förmodligen format italienska mäns kvinnosyn lika mycket som katolska kyrkan.

Vad som inte ryms i dessa text-bildkompositioner är den genomlysande essäistik som Eco behärskar där han skriver klart om det svåra, till skillnad från sina svenska efterföljare som dunkelt om det enkla. Nu tycks Eco ha tröttnat på att argumentera, han nöjer sig med att visa fram sina läsefrukter. Det är tankeväckande men otillfredsställande om man t ex jämför med vad historikern Jean Héritier skrivit om Skönhetens diktatur.

Om Skönhet var från början en CD-ROM där nog materialet fungerar bättre när man hoppar mellan sökord. I bokform får man hitta en flerstämmig läsart: först författarnas introduktioner, sedan lite citat och så sneglar man på bilden, tillbaka till Eco och de Michele, vad var det nu de sade och hänger det ihop med något i ett annat kapitel?

Att det blir hackigt står jag ut med. Värre är att vissa avsnitt är förvånansvärt konventionella, till exempel de som berör renässansen. Men när Eco skriver om medeltidens ljus och begreppet harmoni och proportion i musik och bild då får han med läsaren i ett sensuellt skarpsinne och upplivande vårvindar sveper över sidorna.

Mikael Timm

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".