Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Eric Schüldts krönika om popmusik 2005

Publicerat onsdag 28 december 2005 kl 10.47

Vissa saker har varit sig lika under 2005: de populärmusikaliska vindarna har blåst lika häftigt som vanligt. Nya artister har slagit ut gamla och vi har fått lära oss namnet på en rad nya musikstilar. Men samtidigt är det här ett år då musikbranschen har förändrats när den digitala distributionen slagit igenom på allvar, både den lagliga och den illegala. Eric Schüldt summerar popåret 2005.

(Musik: M.I.A. ”Bucky Done Gone”)

”Bucky Done Gone” med brittiska artisten M.I.A. Ja så här lät popåret 2005 koncentrerat till en endaste låt.

För med musik influerad av både Londons klubbscen och födelseorten på Sri Lanka är M.I.A:s sound typiskt för den korsning av genrer som varit populär under året. Nya syd- och mellanamerikanska musikstilar som bailefunk och reaggeton har blandats med europeisk snorhipp dansmusik.

Men årets stora trend är ändå inte musikalisk, utan går att härleda till musikbranschens vacklande tillstånd. Och det handlar om att en artist inte längre är som hetast i samband med ett skivsläpp utan vid den tidpunkt då en låt smiter ut från en producents hårddisk och börjar mångfaldigas på nätet.

Ett öde som drabbade just M.I.A i början av året, när skivan väl släpptes var uppståndelsen kring henne i princip över, och det är ett öde som drabbat även den kanadensiske dj:n och artisten Tiga - vars debutalbum släpps först efter nyår men som ändå varit höstens stora namn.

(musik: Tiga ”You gonna want me”)

Tiga med låten You gonna want me - från debutskivan Sexor som alltså kommer först efter nyår men som redan har funnits i många illegala fildelares öronsnäckor.

Samtidigt som musikbranschen försöljningsmässigt har sjunkit ner i ett träsk av olönsamhet har den svenska popeliten helt bokstavligen krypit in i garderoben.

Påkostad studioproduktion är idag ett skällsord i kreddiga kretsar. Istället har vardagsrummet helt tagit över som studiolokal hos landets popmakare.

Som till exeompel hos göteborgsduon Cat 5 här med låten Sexy.

(musik: Cat 5 ”Sexy”)

På senaste tiden har konserten blivit allt viktigare - det är idag på scenen och inte genom albumformatet som artister komminucerar till sin publik.

Och det var just efter två bejublade konserter i Sverige under året som New Yorkbaserade bandet Anthony and the johnsons slog igenom stort här i landet.

Sångaren Anthony Hegarty sjunger med en sällsam röst, lika nära falsetten som gråten - musik avskalad från alla trender, med en ambition att leva länge.

Det här är årets vackraste låt.

(musik: Anthony and the Johnsons ”Hope there’s someone”)

Eric Schüldt

eric.schuldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".