Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Clowner och seriemördare i Lotta Lotass nya roman

Publicerat tisdag 10 januari 2006 kl 10.24

Lotta Lotass var flerfaldigt aktuell förra året. Hon fick Sveriges Radios romanpris för sin roman ”Tredje flykthastigheten”, i höstas kom hennes prisade roman ”skymning:gryning” (som dessutom är nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris) och strax därpå hade hennes pjäs ”Samlarna” premiär på Teater Bhopa i Göteborg. Och redan nu kommer denna produktiva författare med en ny roman med titeln ”Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet”.

Den kryptiska titeln ”Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet” går tillbaka till frasen som användes när Sveriges Radio började sända i stereo och med vars hjälp lyssnarna kunde ställa in sina apparater. Den skulle också kunna tjäna som rubrik över Lotta Lotass arbetsmetod, där hennes författarröst hela tiden kommer från olika platser. I den nya romanen är vi i öknen, i Las Vegas bland nybyggare, spelare och seriemördare. Och som alltid hos Lotass handlar det om ett projekt, ett närmast övermänskligt sådant, präglat av dådkraft och vansinne vare sig det handlar om en småodlare som ska bygga sig ett växthus, ett sovjetimperium som ska skjuta kosmonauter ut i rymden, eller som här, en steril öken som ska bebyggas. ”Lantmätaren vandrar ensam in från kanten. Lägger rutnät för sextiofyra ägor. Drar en linje mellan alla punkter.” heter det, men samtidigt är det platsen - citat ”Där människa har ätit människa. Där marken druckit blod och ånger.” Slut citat.

Kanske kan man säja att också seriemördaren har ett projekt som pendlar mellan ordning och kaos. Här finns ett jag - besatt av renlighet, mycket förtjust i sötsaker och som begär de ”rena” som han dödar, arrangerar och tar bilder av. Han har hamnat i Las Vegas och runt honom dyker andra av hans sort upp: Kaninen, Clownen, Aposteln och Odjuret som de kallas. I denna torra, heta trakt där en hel stad har uppstått ur ingenting, samlas de och försöker dela sina berättelser. Lotass ritar upp en sällsam scenografi av Las Vegas med motell, restauranger och spelpalats, lika arkaiskt i förhållande till verkligenhetens ökenstad som seriemördarna i förhållande till sina autentiska förlagor.   
 Det är märkligt att kunna skriva med en sådan kärlek om alla dessa små och stora projekt som människor kan få för sig att hitta på. Lotass lyckas skriva närmast innerligt om dessa seriemördare, dessa populärkulturens älsklingsdemoner. Och kanske är det kärleken som på sätt och vis driver också dem, att det bakom deras bestialiska rebusar döljer sig ett slags längtan. ”Kärlek tillhör några få. Man får låtsas att förstå. Öva på dem man kan nå.” som Aposteln sjunger i slutet.

Det finns en spännande osäkerhet om var berättelsen har sin rot, om vem som berättar. Är det författarjaget som skymtat ibland med sina bryderier över texten, eller är det vår seriemördare som ber om en ny penna?  Lotta Lotass gäckar oss i att hela tiden få sin röst att komma från en annan plats i rummet.             

                                                              Maria Edström    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".