Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Litteraturvetarvitter Burmandeckare

Publicerat fredag 13 januari 2006 kl 07.46

Hösten 2004 gjorde amatördetektiven och bestsellerförfattaren Euthanasia Bondeson entré, i Carina Burmans roman ”Babylons Gator.” Carina Burman, som själv debuterade som romanförfattare 1993, har gjort sig känd som en hejare på lekfulla, litterära pastischer - Uppsaliensisk litteraturforskare som hon är. Och varken Babylons gator eller uppföljaren ”Vit som Marmor”, som nu kommer ut är nåt undantag.

I ”Vit som marmor” befinner vi oss i Rom. Här kliver svenska skalder över sidorna och strör gluntar bland skandinaviska dryckesbröder, här tecknas och skulpteras, och fram ur 1850-talets mörker lyfts antikens Rom. Arkeologer från hela världen vänder lystet på varje gatsten på jakt efter ovärderlig konst. Här diskuteras emancipation, matrecept och skaparvåndor medan romantiken göds med månskenspromenader i Colosseum. Det är hejdlöst.

Det är väl klart att det ska vara Carina Burman att skriva om en högröstad men ändå nätt, slagfärdig men ändå känslosam hjältinna, en lärd och självständig kvinna ur den burgna klassen - som lämnat Sverige för att resa och skriva succéromaner och påpassligt nog snubbla över ett och annat lik. Här hinner det bli tre stycken.

Hjältinnan Euthanasia Bondeson kommenterar vid något tillfälle sitt eget skrivande - jag gissar att det även gäller för Carina Burman, så här låter det:

Jag skriver för att läsas, fort och inkomstbringande, och bara sällan gjuter jag ut mina känslor i romanerna. Kanske kommer estetikprofessorerna en dag att skratta åt mina böcker. Kanske vräks de av hyllorna som äventyrsstrunt och sorteras ut ur lånebiblioteken.
Svaret var ändå givet.
”Men Emelie - jag är bäst. Den allra bästa av min sort.”

Och visst är hon bra, Burman, när det handlar om vitterhet och kvickhet men lite sämre är hon allt på det där med att knåpa ihop en deckarintrig. För den röda tråd av blod som rinner genom Rom är det som är minst upphetsande i boken, den känns snarare som något hon, mitt i ysterheten, kommit ihåg och insett att hon nog måste skriva några sidor om. Fast ”äventyrsstrunt” kan ju vara underhållande nog.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".