Finns det liv på Mars?

Inger Edelfeldt skriver, förutom romaner, såväl barn- som ungdomsböcker och lyrik. Hon gör också seriealbum och illustrerar ibland andras verk. Sammanlagt rör det sig om trettiotalet verk sedan debuten med ungdomsromanen ”Duktig pojke” 1977. Hennes nya roman, som kommer ut idag, heter ”Finns det liv på mars?”

En vuxendomsbok är underrubriken på Inger Edelfeldts nya roman. Och jag tror att det säger mycket om det litterära projekt hon egentligen hållit på med genom sina tre senaste romaner: Det hemliga namnet, Svarta lådan och nu Finns det liv på mars? Alla tre med kvinnor i 45-årsåldern i centrum; tre kvinnor som kunde vara systrar, förortens sökare – med fria utbildningar i bagaget, med drömmar och projekt, men utan någon karriär att skryta med.
Det minst hippa man kan tänka sig egentligen – lite småflummiga kvinnor präglade av en tid då yttre framgång inte var det viktigaste – de som blev över när tiden svängde och blev vassare och blankare.
Så efter konstnären Helena och gestaltterapeuten RoseMarie följer nu Joni, som arbetar i charken, men har garderoben full av den CD hon spelat in, med egna låtar, för egna pengar… Joni Johansson, som i tidiga år döpt om sig själv, efter Joni Mitchell. Joni, som bor med femåriga dottern Moira, kallad Mårran. Joni som bestämmer sig för att nu, nu ska hon bli vuxen. Och hur gör man det? Vad händer då? Finns det liv på mars?
Bowie, Morrissey, Bolan och andra gamla hjältar – de bankar ju på, bor ju kvar i kroppen och sinnet – det inre tonläget fortfarande tillgängligt – det från tiden då, då man borde blivit vuxen. Enligt biologin, vill säga.
Och det är en rätt underbar bok Inger Edelfeldt skrivit – fri till formen, full av musikaliska referenser och knäppa infall, en bok som får mig att skratta och att ideligen vilja läsa högt, som får mig att vilja spela alla de där låtarna, som får mig att precis som Joni i snabba blickar låta mig drabbas av insikten om hur ett jag kan förtvina om det försöker dölja sig och hur det alternativa livet visst kan vara verkligt, om än med skönhetsfläckar.

”Mr Starman, har jag nått dig med min telepatiska tankepil, min tanketentakel?”

En vuxendomsbok. En Edelfeldtbok. En bok som inte riktigt liknar någon annan.

                                                                Anneli Dufva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".