Rome byggdes inte på en dag...

Efter dokusåpornas 90-tal återkom dramaserierna med kraft för några år sen. Påkostade, nyskapande tv-serier som Vita Huset, Sopranos och Six Feet Under la tv-publiken för sina fötter, inte minst i Sverige. Flera av de mest populära kom från det amerikanska bolaget Home Box Office, HBO.

När det blev känt att HBO jobbade med en av de dyraste tv-produktionerna nånsin, dessutom i samarbete med brittiska public service-bolaget BBC, blev förväntningarna förstås därefter.

Nu är den här, tv-serien ”Rome”. Den utspelar sig i Rom ett halv århundrade före Kristus och man har verkligen månat om detaljerna: guldmynten bär till exempel skådespelaren Ciarán Hinds profil, det är han som spelar Julius Ceasar i serien.

18/1 går första avsnittet på Canal+, senare i vår börjar Kanal 5 att sända serien. Mårten Arndtzén har tjuvkikat.

Ja, inte är det mycket som saknas i Rome.

Här finns både korsfästelser och dekadent sex så det räcker. Åtminstone i de första avsnitten.

Det luktar över huvud taget om Rom i Rome: svett, rökelse, blod och skit. Skådespeleriet är det inget fel på, och idémässigt stoff saknas inte heller.

Rome handlar om klasskamp. Grundkonflikten står mellan patriciern Julius Ceasar och plebejen Pompeius Magnus, och i första avsnittet finns en fantastisk liten detalj i en scen - där en ung adelsman ger en slavinna en örfil, bara sådär i förbifarten, som den naturligaste sak i världen, mitt under en konversation, som sen fortsätter som om ingenting hänt.

Det är väldigt bra.

Ändå är jag, efter fyra avsnitt av Rome, besviken. Och lite uttråkad.

För även om det som sagt inte är mycket som saknas, så är det som saknas desto mer avgörande.

Det är den ömsinta surrealismen i Six feet under, den halsbrytande mixen av brutalitet och ömklighet i Sopranos, eller mellan brutalitet och shakespeardialog i Deadwood.

Det är kort sagt, det där lilla extra som är HBO’s varumärke.

Och inte vet jag om det är BBC’s fel, eller om det är alla pengarna som skrämt slag på producenterna eller den fåniga idén om historisk autenticitet som ställt sig i vägen - men det där saknas i Rome.

Det är en snygg, gedigen, långt ifrån ointelligent - och ganska konventionell historia.

Vilket slöseri!

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".