Föga explosiv substans i Fint folk

En hel del radiolyssnare minns nog Lars Ragnar Forssberg från samhällsredaktionens program Kanal Öppen Kabaré som sändes på 70-talet. Ett program som väckte både debatt och förtjusning och som resulterade i ett flertal radionämndsanmälningar. De senaste åren har det varit ganska tyst om Forssberg i journalistiska sammanhang, men nu återkommer han med en roman. ”Fint folk” är en satir om dagens Sverige. Mikael Timm har läst den:

En satir om Sverige - behövs det när TV:s sändningar från årsdagen av Tsunamikatastrofen var kitschigare än någon kan dikta ihop, börsdirektörerna sniknare än Joakim von Anka och kulturlivet - ja jag sitter i glasbur och nöjer med att konstatera att det inte är lätt att satirisera samtiden.

Om den mediavärld författaren till Fint Folk gisslar kan sägas att dess kändisar är kända för att vara kända. Om författaren Lars Ragnar Forssberg kan sägas att han är känd för att ha varit känd, mest som medverkande i radions Kabaré Öppen Kanal för ett par decennier och många åsiktsbyten sedan.

Nu återvänder han till platsen för brottet, vilket är modigt eftersom Kabaré Öppen Kanals storhet framstår tydligast på avstånd. Brist på djärvhet kan man förvisso inte beskylla Forssberg för. Likt Sven Duva försöker han ensam ta död på fienden. Men till skillnad från Dufva stannar Forssberg inte vid sitt brofäste utan släpar hela bron med sig när han går till anfall. En smula tungfotat blir det.

Den förra boken jag läste av Forsberg var en diktsamling, också den satirisk även om författaren nog inte var medveten om det. Denna gång är Forsberg blott alltför klar över sina syften. Alla, säger alla, skall avslöjas.

Statsministern, hans regering, diverse politiska reportrar, en viss TV-chef, fler politiker, fler reportrar, en annan mediachef, Skandiadirektörerna, en f.d. Volvochef, fler direktörer, fler ministrar, fler reportrar, en och annan nullitet till radiopamp och så håller det på. Ingen glömd, alla nämnda.

Fint folk utkommer på Piratförlaget och möjligen har Forsberg var ute på lagret och sett pallarna med Guillous böcker. Forsberg är ute efter samma tvåbenta älgar som Guillou, och för all del, de kan väl flås både två och tre gånger. Men Guillou är en betydligt bättre styckmästare. Fint folk saknar den fart framåt som finns i Tjuvarnas marknad. Forssbergs bok är tänkt att vara en handgrant men liknar mest en semla. Mycket uppvispad indignation, föga explosiv substans.

Av baksidestexten framgår att Lars Ragnar Forsberg tillbringat tiden mellan Öppen Kanal och denna litterära återkomst som ”informationskonsult”, för att nu välja en eufemism som väl författaren av Fint Folk rätteligen borde satiriserat. Han känner alltså till de miljöer och processer han beskriver. Kanske känner han till dem för väl, 20 års irritation ger inte automatiskt bra text.

Ja, det är min själ - för att ta ett begrepp såväl denna berättelse som dess huvudpersoner saknar, nästan så att man i slutet av boken sympatiserar med statsministern som åtminstone är relativt kortfattad. Framförallt längtar man likt romanens huvudoffer till ett fjärran land där svenska icke skrives. Speciellt inte satiriska nutidsromaner.

Men någonting av boken fastnar. Jag tror att Forsberg har något att berätta om åren efter samhällskritiken i maktens utkanter. Kanske kan han, nu när han skrivit av sig, nästa åstadkomma en enklare, rakare text om det han varit med om. Det kan bli dräpande.

Mikael Timm

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".