"Drömfakulteten" är svindlande läsning

Happy Sally” hette författaren Sara Stridsbergs rosade debutroman som kom ut 2004 – en fri fantasi om Sally Bauer som simmade över Engelska kanalen. Nu gör hon det igen, Stridsberg alltså, hennes nya bok ”Drömfakulteten” är en fri fantasi om Valerie Solanas, amerikanskan som på 60-talet skrev SCUM:s manifest (Society for Cutting Up Men) och sköt och allvarligt skadade Andy Warhol. Annars är uppgifterna om Solanas mycket knapphändiga, och Sara Stridsberg påpekar i sitt förord att romanens huvudperson måste betraktas som helt fiktiv. Maria Edström har läst ”Drömfakulteten”

”Valerie: Jag skrattade och flög rakt in i ljuset. Jag är en suicidal jävla hora. Är den här berättelsen slut snart? Kommer doktor Cooper tillbaka snart?

Cosmogirl? Dorothy? Andy Warhol, är han fortfarande på sjukhuset och spelar

död?”  Scenen för denna replik är Elmhurst Psychiatric Hospital i juni 1969,

Valerie Solanas sitter tvångsintagen i väntan på rättegång för att ha skjutit på Andy Warhol. Hon är långt ifrån sin barndom i Ventor, Georgia där henne mor Dorothy lät sina cigaretter ligga och brinna och kallade Valerie för ”min lilla häst, min lilla sockerbit”. Hon är långt från University of Maryland, där hon och hennes älskade Cosmogirl skulle bli ”Amerikas första intellektuella horor”. Valerie saknar sin psykiater Dr Ruth Cooper som skrivit i sitt utlåtande att Valerie Solanas är fantastisk. Snart ska Valerie istället dö ensam, sjuk och nerknarkad i den skitiga sängen på Bristol Hotel i Tenderloin District, torskdistriktet i San Fransisco.

Och det är där, på Bristol Hotel som Sara Stridsberg låter sin Berättare sitta hos Valerie, fråga om hennes liv, hålla henne i handen, studera vid hennes ”drömfakultet”. Stridsberg drömmer sin dröm om Valerie och drömmen glider nära, tätt intill Valerie, gestaltar hennes liv i scener, talar till henne och listar märkliga alfabet där man tex vid bokstaven V kan läsa: ”Pornografi. Prostitution. Presidenter.”

Det är helt enkelt svindlande att läsa Stridsbergs ”Drömfakulteten” – tillägg till sexualteorin, som undertiteln lyder, om denna begåvande, galna, roliga och hopplösa Valerie Solanas som gick vilse i Amerika i sin silverkappa och sin väska full av manuskript och teoretiska tegelstenar. Var det hennes barndom i Ventor där himlen är rosa som en sömntablett och där hennes hafsiga mamma Dorothy försvann på kvällarna och lät pappa Stuart våldta sin dotter i hammocken, som gjorde att allt blev som det blev? Stridsberg tolkar och tafsar inte, utan cirklar runt Valerie, insuper henne, tänker på henne, respekterar henne och skriver ur detta en arg och vacker saga om Amerika, om könet. I en sista dröm vid dödsbädden låter Stridsberg Cosmogirl läsa ur manifestet, det berömda: ”Varje kvinna vet instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek.”

                                                          Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".