Darrieusecq på tunn is

Den franska författaren Marie Darrieusecq debuterade med romanen ”Suggestioner”, som kom på svenska 1997. En roman som gav henne ett riktigt litterärt genombrott. Den följdes av ”Fantomer” och sen ”Babyn” - som var en sorts tankedagbok om att bli mor. Och nu idag, i översättning av Agneta Weibel kommer på svenska romanen White, som publicerades i Frankrike för ett par år sedan. Anneli Dufva har läst ”White” som utspelar sig på Sydpolen, på en forskningsstation.

Ja , den västerländska tomheten talar Marie Darrieusecq om - att den hos oss lätt blir något negativt, i motsats till västra Asien, Orienten, där tomhet är något positivt, något som förknippas med meditation.

Så jag får som läsare se mig som medaktör i hennes psykologiska expedition, hennes undersökande av tomheten, anropad över de tomma vidderna - när jag ger mig in i vitheten i White. Och jag får Werner Aspenströms kända rader ur dikten Snöbrev i huvudet - ”om en mild horisont ber ögonen ofta” - det här är en hälsning, ett brev, från en annan plats. Och ingenting tillåts bli riktigt tydligt, annat än just själva stämningen och ödsligheten, där på klotets kalla slutstation - den enda punkt som kanske återstår idag för en äventyrare.

Och att Darrieusecq är skicklig - om de råder det ingen tvekan. Och hon visar dessutom både viss distans och humor i sin skicklighet. Men att faktiskt välja Sydpolen som spelplats är bara en av de saker som också gör att White känns typisk för en nutida, snitsig författare - hur coolt är det inte med intigheten? Kärlekshistorien, som trots allt är den röda tråden i romanen, den är förstås bara skissad, framskriven i fragment, hela tiden underordnad det formella arbetet med bokens språk och struktur. Franska Edmée, som är gift och bor i USA och Peter, som i boken kallas skandinav, fast han är islänning, andas över sidorna. Deras respektive ensamheter ekar genom deras tankar. Ja, White handlar om avstånd, glömska, värme och minnen - men behärskat, som kört i vittvätt och redan manglat.

Därför blir det en sån där roman som man rätt dag kan gå med och låta sig förföras av - lika sval och skön som snöröken. Eller en roman som fel dag bara glider förbi på isen - frusen och fullkomlig i sig själv.

                                                               Anneli Dufva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".