Jobbigt att leva på ARS

I helgen öppnade ARS 06 på konstmuseet Kiasma i Helsingfors. ARS är den enda återkommande, stora mönstringen av den internationella samtidskonsten som hålls i Skandinavien - och bara vart femte år, med start 1961.
  Karsten Thurfjell besökte årets upplaga av ARS - med 40 konstnärer ån 24 länder. Var det värt resan?

Ja, det tycker jag nog. Både för den här uppdaterande funktionen som ARS har - flera av de utställda verken är ju sådana man hört talas om från biennaler och megautställningar de flesta inte kunnat besöka - men också för att utställningen sitter ihop, den har faktiskt ett tonfall som bibehålls genom Kiasmas ekande gångar.
  Och man skulle väl kunna beskriva grundidén som att det sen Adam och Eva fördrevs ur paradiset har varit ganska jobbigt att leva. Det är det inte minst nu, men den här konsten ska ses som ett sätt att förstå vår verklighet i ganska konkreta termer. För när det någon gång är lite fint, ett skönt landskap, en vacker bild, så lurar katastrofen bakom hörnet.
  ARS 01, den förra utställningen kom så tätt på elfte september att den kom att avspegla världen dessförinnan, men här och nu, 06, är våldet ständigt närvarande.
  I romantiska vävda 1700-talslandskap av amerikanen Kent Henricksen lurar Ku Klux Klan, i Paloma Muñoz och Walter Martins vintriga små glaskulelandskap bevittnar vi våldsdåd ur något som skulle kunna vara samtida folksagor, bröderna Jake och Dinos Chapmans krigsoffer har vuxit till naturlig storlek och är helt upätna av likmaskar, i Maaria Wirkkalas mörka rum börjar det gyllene golvet flyta iväg, ju mer man rör sig, och om man får nog och stänger in sig i spanska gruppen El Perros säkerhetsbur, så förvandlas den till en skyltmonter. Man är till beskådan och kan inte längre se ut.
  Ja, det är inte lätt att leva. Men man kan få hjälp, för stressade nutidsmänniskor som inte kan bestämma sig för vad dom vill önska sig vid ett stjärnfall, så har japanska duon Yamashita & Kobayashi fördröjt fallet i extrem slow motion, så vilken neurotiker som helst ska hinna önska sig det rätta.
  Och det finns ju ändå möjligheten att få klaga över småsaker, som varför det går så få bussar vid halv sju-tiden, eller varför ölet blivit så dyrt på pubarna. På finsk-tyska paret Tellervo och Oliver Kochta-Kalleinens video, framför en kör i Birmingham invånarnas samlade klagomål. Dagens i-landsproblem.

Karsten Thurfjell

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".