Cecilia Uddén: Skräddaren i Gaza

Ilskan över Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer har rört sig i en uppåtgående spiral. I lördags brann det i Damaskus, i går i Beirut. Och åsikterna går isär om det handlar om religiösa eller om politiska protester. Cecilia Uddén, som från och med i höst återigen är Sveriges Radios Mellanösternkorrespeondent, talade igår med en gammal vän i Gaza...

En gång i början på 90-talet, kom jag till Gaza med en knapp som jag tror att pen-klubben tryckt upp där det stod ”I am Salman Rushdie”. Jag hade råkat få med mig märket av misstag, men jag visade upp det för min vän skräddaren och jag minns hur han visslade, höjde ögonbrynen som Groucho Marx och gjorde tecken åt mig att gömma undan det, för jag var väl ändå inte, när det kom till kritan, som Voltaire beredd att dö för yttrandefriheten.

Men jag hade långa samtal med skräddaren och hans fru om detta med hädelse, om att Salman Rushdie fört in tvivlet i Islam, tanken på att att Koranen kanske inte var guds ord, utan tänk om satan smugit in en och annan vers. Varken skräddaren eller hans fru hade några svårigheter att föra sådana resonemang, tvärtom tyckte de att det var ganska uppiggande i det kompakt religiösa Gaza.

Igår kväll ringde jag upp skräddaren i hopp om att han skulle vara en förnuftets röst i ett hav av besinningslöst, islamistiskt raseri. Men skräddarens röst var iskall när han gång på gång upprepade: det är något ruttet i Danmark.

Det ruttna, menade han, är inte att de vill lära muslimer att häda, det ruttna är dubbelmoralen - att ni har rätt att straffa oss när vi röstar fel, ert nyckfulla krig mot terrorismen, och att ni tycker att vi kan tåla lite vulgärrasism i yttrandefrihetens namn - och beskriva en arab som en kroknäst bombturban orolig att oskulderna i paradiset ska ta slut - så skulle ni aldrig drömma om att beskriva en jude. Danmark måste be om ursäkt.

Och att regeringen inte lägger sig i medierna, säger skräddaren, det är bara ett sätt att gömma sig bakom paragraferna igen, medan ni kan accpeptera att paleistinier sitter inlåsta bakom en mur.

Folk är förbannade, det är dags att ni förstår det, säger skräddaren på mobiltelefon från Gaza. Och den dagen i början av 90-talet när jag hade en knapp med texten ”I am Salman Rushdie”, de känns idag mycket avlägsen.

                                                        Cecilia Uddén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".