Kulturnytt granskar: Dansen och Mångfalden. Del 1.

På lördag invigs Mångkulturåret. Med det hoppas regeringen förbättra den etniska mångfalden i kulturlivet - alla skattefinansierade kulturverksamheter ska bättre spegla samhällets kulturella och etniska sammansättning, är det tänkt. 
  Kulturnytt ska den här veckan titta närmare på en sektor - dansen - för att se hur kulturpolitiken förvaltar mångfaldssträvandena i praktiken. I sitt stöd till fria dansgruppers verksamhet ska Statens Kulturråd främja den kulturella mångfalden. Men när Kulturrådet fördelar sina bidrag går nästan allt till modern och nutida dans - medan populära genrer som streetdance och dansformer från Västafrika, Indien och andra delar av världen knappt gör nåt avtryck alls i statistiken.

- Huvuddelen av de ansökningar vi får kommer från den nutida, moderna dansen, säger Mika Romanus som är handläggare på Kulturrådet och som, tillsammans med en referensgrupp, beslutar om bidragen till de fria dansgrupperna.
- Men det kan även komma ansökningar från jazz eller street, eller afrikanskt. Men det är ganska få.
  En av anledningarna till det är att bidragssystemen är mer kända bland dansare som sysslar med modern, nutida dans. Men strävan att nå fler potentiella sökande verkar också vara begränsad. Kulturrådet har inga särskilda planer på marknadsföra sina bidrag under året, utan satsar framförallt på information via sin hemsida.
  Lars Farago är förbundssekreterare på Riksföreningen för folkmusik och dans. Det är en organisation som jobbar med att främja vad man kallar folk- och världsdans, och musik. Han säger att Kulturrådet varit en bra och viktig partner till dem på musikområdet, men han är kritisk till skillnaden i hur de sköter fördelningen av stödet på dansfronten.
- Dels är det en självklarhet i de referensgrupper som finns på musikområdet att alla genrer är närvarande. Så är det inte på dansområdet. Jag har sagt att de bör ha med folk från vårt område i referensgruppen för dans också. Då har de sagt att det är så få som söker, så de kan ta in en expert om någon skulle råka söka. Men vår känsla är att när det väl kommit in ansökningar har man inte frågat utan bara sagt nej.
  Det är alltså Kulturrådets referensgrupp som tillsammans med handläggaren väljer ut vilka som får bidrag. Referensgruppen har, enligt Mika Romanus, en kunskapsmässig bredd och kommer från olika yrkesområden inom dansvärlden.
  Men i realiteten har referensgruppen i huvudsak kunskap om modern, nutida dans. Gruppen ska hålla koll på andra genrer genom att till exempel gå på föreställningar. Att hålla sig uppdaterad på den svenska danscenen är svårt, säger Mika Romanus, men det är ändå avgörande för att kunna uppnå mångfaldsmålen. Men vilka föreställningar, utöver modern, nutida dans har hon och referensgruppen sett det senaste året? 
- Oj, då måste jag titta i min almanacka... Det kan ju finnas en massa saker, mindre festivaler eller festligheter som inte vi känner till. De som inte söker stöd här har vi kanske inte så stor kunskap om, men de kommer inte heller hit, så då gör det ingenting, säger Mika Romanus.
  Vad får då referensgruppens kunskapsbrist för konsekvenser?
- Det blir ju väldigt svårt att utvecklas som artist, menar Lars Farago. Tyvärr har man inte beaktat att vårt område är speciellt. Om man inte gör det kommer diskrimineringen att fortsätta. Det är märkligt att man under Mångkulturåret inte uppmärksammar de skillnader som finns inom dansen. 

Ülkü Holago

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".