Spielbergs "München"

Steven Spielbergs nya film bygger på en sorgligt sann historia mitt under sommar-OS i München 1972 bröt sig en grupp palestinier in på den israeliska förläggningen och tog 11 idrottsmän som gisslan. Efter en blodig upplösning på flygplatsen dog samtliga kidnappade. Om det händelseförloppet har Per Olov Enquist skrivit en bok, ”Katedralen i München” - och nu kommer alltså Spielbergs filmversion. Men filmen ”München” kretsar mer kring gisslandramats efterspel. Den berättar om en grupp agenter som israelerna skickar ut för att spåra upp och döda de 11 män som ansågs ligga bakom attentatet. Mattias Berg har sett ”München” som i den internationella debatten har beskyllts för att försvara den palestinska terrorismen.

Och för att börja med den frågan: jo, man kan nog hävda att Steven Spielberg här framställer terroristerna som offer. Sorgsna, vänliga familjefäder eller författare som inte tycks ha gjort mycket ont innan de mördas med hemmagjorda bomber i madrassen.

De hoprafsade amatöragenterna från Israel är å sin sida visserligen tvekande, tvivlande och taffliga - en sorts Jönsson-liga med Hamlet-stuk - men de dödar ju ändå till slut.

I ”München” använder Spielberg filmen som förundersökning, på ungefär samma sätt som Oliver Stone gav sin egen version av Kennedy-mordet i JFK. Utifrån den kontroversiella boken ”Vengeance” och med hjälp av autentiska nyhetsbilder försöker Spielberg övertyga oss om att det här är den dolda sanningen om efterspelet till München-attentatet.

För mig är det omöjligt att avgöra vad som är sant och inte.

Men jag slås av hur allt engagemang stannar på ytan.

När Steven Spielberg för en gångs skull inte gör genrefilmer som Indiana Jones eller Jurassic Park visar han sig under all högteknologi vara en fullständigt opersonlig regissör.

Kontrasten mellan filmens subjektiva tes och dess objektiva uttryck kunde knappast vara större. Spielberg lämnar inte ett fingeravtryck av någon som helst egen estetik.

Men vad som däremot dröjer kvar är den här smått sjösjuka känslan av att historien styrs mer av slump än av mening.

Att den belgiske leksakskonstruktören i filmen ”München” - som slutade sitt liv som bombman i den israeliska hämndaktionen - var en lika otippad anledning till att världen sattes i brand som den, globalt sett, helt betydelselösa dagstidningen Jyllands-Posten.

Mattias Berg

mattias.berg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".