Kontinentala hjältar hos Marcks

Claudia Marcks debuterade 2002 med ”Kusaks val”, en samling kusliga berättelser. Nu kommer hennes nya bok ”Hjältar”. Marcks är född 1963 i Köln, har vuxit upp i Schweiz och bor sedan 1996 i Sverige. Maria Edström har läst berättelserna i nya boken ”Hjältar” och hon tycker att det finns ett kontinentalt stråk i Claudia Marcks prosa.

Alltsedan ”Kusaks val” - en nedstigning i helvetet på stålmantlad prosa, har jag undrat vad Claudia Marcks ska ta sig för härnäst. Läsningen av hennes nya samling berättelser, ”Hjältar” kan på sitt sätt liknas vid att delta i ett parti kort. Marcks blandar sin lek, där fyra namn figurerar: Ernst, Frank och Hannah samt efternamnet Müller. Och så delar hon ut, och given ser olika ut för varje gång: Ibland är Frank en jobbig kompis till Ernst, ibland en bror, ibland är Frank Müller en uteliggare, ibland en psykiater. Ibland är Hannah Müller en flygvärdinna, ibland heter frun Hannah och grannen Frank Müller, ibland är Ernst maken till berättarjaget . För det finns alltid ett jag som ingår i olika konstellationer med dessa Frank, Ernst, Hannah och Müller.

Berättelserna blir till variationer över ett tema, musikaliskt och ja, jag skulle faktiskt vilja säja kontinentalt. Marcks kommer åt en existentiell kärna i varat, ett slags främlingsskap i tillvaron som svensk litteratur varit sämre på att skildra, för här talar vi inte om den gamla vanmakten i det sönderfallande folkhemmet. Nej, Marcks gestalter utsätts hela tiden för ett slags tester som handlar om val och ansvar, från mannen som kanske egentligen önskar att hans bror Frank ska dö där på sjukhusakuten, över hyresgästen som tror sig rädda sin hyresvärd Müller från dennes galna hund, till modern som letar upp en passande ”biologisk” mor till sin son Ernst som tror att han är adopterad.

När ska man handla, när ska man låta bli och kan man överhuvudtaget lita på sitt omdöme och sin varseblivning? Claudia Marcks spelar skickligt olika variationer, olika spelöppningar och avslut och hon gör det med samma tonsäkerhet som i debuten. Som i slutet av berättelsen, med det träffande namnet, ”Rum för spel”: ”Jag vet inte riktigt vad Frank håller på med egentligen, men nog är det så att han försöker skapa en plats på sitt eget märkliga sätt. Ett rum för spel, där han kan ha körkort och samtidigt inte.”

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".