Kommentar: Muslimerna och Vi.

Vilken världsbild speglar språkbruket i rapporteringen om Mohammedkarikatyrerna? Vad finns det för underliggande budskap i definitionen av männsikor som ”muslimer” eller ”européer”?
  Fredrik Wadström har läst, lyssnat och funderat.

”Det känsliga förhållandet mellan Islam och västvärlden... Stämningen är redan spänd mellan muslimer och fransmän... I demonstrationen, som gick fredligt tillväga, deltog både danskar och muslimer... Ett avgörande ögonblick i relationen mellan Europa och Islam...”
  Ja, det sista var faktiskt hämtat ur en Beiruttidning. Och de andra citaten är ryckta ur sitt sammanhang. Men det sammantagna underliggande budskapet är inte att ta miste på. Fransmän och danskar är någonting annat än muslimer. Islam är något skilt från västvärlden, en främmande fågel i Europa.
  Vi har inte längre någon statsreligion. Vi bygger moskéer. Vi utropar mångkulturår. Ändå vet vi vem som är vem när konflikter seglar upp. Muslimer får gärna rösta, betala skatt och leva laglydigt.
  Men du och jag vet att det inte räcker för att bli västerlänning - och absolut inte europé.
  Det finns litteratur som kan överbrygga den här klyftan, och inte bara facklitteratur. Den turkiske författaren Orhan Pamuk skrev redan 2002 sin smått profetiska roman ”Snö” som kom på svenska i höstas. Romanen utspelar sig i staden Kars i östra Turkiet och skildrar sammandrabbningen mellan civilisation och tradition, sekulärt och religiöst, politik och poesi och läsaren får inga enkla svar.
  Författare som Pamuk har nyckeln till ett Europa med plats för många identiteter.
  Men det är vi som måste låsa upp.

Fredrik Wadström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".