Det svänger ju! Del 4: Teatern

Den här veckan försöker Kulturnytt bena ut vad som svänger och hur. Ofta pratar man om sväng i musik - men finns det sväng i film, i konst eller i poesi och opera? Och hur ser det svänget ut? Idag är det dags att leta sväng i teatern och det gör Anneli Dufva.

Teatern är svängig när den faktiskt gör en sväng, när den får mig att inse att jag hamnat någon annanstans än där jag var från början. När den överlistat mig.

När en replik som upprepas får en helt annan innebörd för att jorden rört sig.

Så gör Jonas Hassen Khemiris debutpjäs ”Invasion”, som under våren spelat på Stockholms Stadsteater. Inte nog med att regissören Farnaz Arbabi lyckats leka med teaterillusionen så till den grad att flera personer i publiken försökt stoppa de jobbiga killar som snackar och stör föreställningen. Josef Fares tillhör dem som hoppat upp för att stoppa de störiga, bara för att alltför sent förstå att de tillhör ensemblen … att spelet börjar med ett spel.

Sedan svänger det även när publiken tystnat och berättelsen drar iväg – med skoj och glam, den om den mystiske Abulkasem –  eller om det Abulkasem - om att Abulkasem … Hassen Khemiri är fullkomligt fri när han tramsar och leker sig fram – men fram till vad? Och hur gick det till? Till en helt annan ton än den i början. Det vet bara han, som trollat med sin språk- och tankespiral på scenen, som snurrat den så smart att svängen knappast märkts, men som ändå – eller därför – fått alla med sig. Ned. Till någon som kunde vara en man som faktiskt heter Abulkasem, men som också kunde vara varje man, med rätt att finnas till och vara människa. Till det djupaste allvar. Till någon helt annanstans än där vi var från början.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".