Ojämn Don Giovanni

För sjätte året i rad spelar Folkoperan föreställningar ute på den lilla slottsteatern Confidencen - Ulriksdals Slottsteater - utanför Stockholm. I år har man valt ett Mozartverk - naturligt med tanke på 250-årsjubiléet av hans födelse. I Claes Fellboms uppsättning har den gamle förföraren blivit österländsk guru. 

Det här är en verkligt märklig förställning. Högt och lågt blandas, briliant skärpa med träsmak, fyndiga regigrepp med rent pekoral. Jag hittar, helt enkelt, ingen nyckel till uppsättningens tankar. Don Giovanni är en illröd österländsk guru med långt svart hår som förför kvinnor som antingen är Ibsenhjältinna, kvinnlig toreador eller ung lättkulturell intellektuell med hårda glasögonbågar. Kommendören är - tror jag - en präst och Don Ottavio verkar klädd av H&M eller Dressman. Fast han har fjädrar på en axel och en hårig slips.
Och längst fram på scenen står föreställningen igenom en kontorschefs stol av äldre modell. Den skymmer och har alltför lite med dramatiken att göra. Hissa upp den högt upp i taket.
Jag anar att Claes Fellbom vill säga att Don Giovannis agerande är tidlöst. Det och att han finns överallt i världen, den cyniske mannen. Och det finns några ögonblick då regins form och innehåll går samman. Betjänten Leporellos katalogaria, där han berättar om sin herres tusenfaldiga erövringar, den brukar utgå i från en liten bok, han rabblar antalet lägrade kvinnor ur den. Men här öppnar betjänten i stället två sprillans nya resväskor och de är sprängfyllda av nattlinnen och annat som Don Giovanni fått med sig om kvällen. De svämmar tillslut över hela scenen.


Det är ett lyckligt ögonblick i den här föreställningen och det finns alltså flera till. Men tyvärr blandar också orkestern tempofyllt driv med felspelningar och ofrivilliga dissonanser. Och sångarna likaså. Här är det i synnerhet textningen som många har bekymmer med. Eftersom man kortat operan genom att rensa i recitativen blir det ännu viktigare att man hör den sjungna texten så att man blir engagerad i berättelsen.
Jag blir inte riktigt klok över vad jag sett... - för mitt i allt finns förträffligheten - ju...

                                                                   Per Feltzin

Fakta

Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Lorenzo da Ponte
Svensk text: Erik Lindegren
Regi: Claes Fellbom
Musikalisk ledning: Kerstin Nerbe
Scenografi: Elin Strand
Kostym: Anna Ardelius
Ljus: Björn Eriksson
Mask/peruk: Therésia Schütz Koregrafi: Nathalie Ruiz

Medverkande:
Don Giovanni: Jeremy Carpenter
Leporello: Anders Kjellstrand
Donna Anna: Ingela Brimberg
Kommendören: Johan Schinkler
Don Ottavio: Fredrik Strid
Donna Elvira: Miriam Treichl
Zerlina: Elin Carlsson/Elisabeth Haglund
Masetto: Johan Schinkler
Kör: Folkoperans orkester