Foto av Conny Bergkvist.
1 av 2
Conny Bergkvist fick ingen information om sin funktionsnedsättning när han växte upp. Foto: Sofia Svenblad/Sveriges Radio
Foto av Conny som har grått hår och glasögon.
2 av 2
Fastän jag frågade var det ingen som berättade, säger Conny. Foto: Sofia Svenblad/Sveriges Radio
Vintergästen i Klartext

Conny fick inte veta något om sin funktionsnedsättning

"Jag var 30 år när jag fick veta om min utvecklingsstörning" berättar Conny
2:56 min

Dagens vintergäst berättar att han togs ifrån sin mamma direkt när han föddes. Istället fick han växa upp på barnhem och särskola, för att han var annorlunda. Men på vilket sätt fick han inte veta.

Hej, jag heter Conny Bergkvist och jag ska prata om rätten till att få veta sin funktionsnedsättning.

Jag har en lättare utvecklingsstörning. När jag var liten så blev jag omhändertagen direkt på BB, så jag har aldrig träffat mina biologiska föräldrar, utan jag fick flytta till barnhem direkt sen fick jag flytta till särskola.

Ingen berättade 

Det jag saknade mest det var det var aldrig någon som ville berätta vad det var för fel på mig, för det var ju någonting som jag funderade väldigt mycket på. Personalen och dem som jag hade runt omkring mig, alla visste men ingen sa nåt.

Det här gjorde ju att jag inte mådde bra naturligtvis, för att jag förstod ju att det var nåt som var fel på mig. Men jag kunde liksom inte prata om det för jag visste ju inte vad det var eftersom det aldrig var nån som ville berätta för mig. Och så trodde ju jag att det var nåt konstigt och märkvärdigt och så och att jag kanske var mindre värd än alla andra och så där.

Fick veta tack vare FN

År 1980 bestämde Förenta Nationerna att man skulle ha någonting som man kallade för Handikappåret och då skulle man prata om det här. Då var jag 30 år gammal och det var första gången som någon berättade för mig att jag har en utvecklingsstörning.

När jag fick möjlighet att prata om det här då kändes det ju mycket lättare, för då kunde jag sätta ord på mina upplevelser och man fick en förklaring till varför saker och ting hade varit som de varit. Men sen blir man ju lite ledsen också för att det är ju fruktansvärt att man ska behöva bli 30 år innan nån berättar för en att man har en utvecklingsstörning.

Vi har alla samma värde

Jag har en önskelåt och det är Mikael Wiehe med Ikaros. Den låten tycker jag är väldigt bra för att den sammanfattar på ett sätt, att alla människor får lov att finnas till och att alla människor har samma värde, säger Conny Bergkvist. 


Så här börjar texten till låten Ikaros med Björn Afzelius och Mikael Wiehe:

"När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur."

Mer om Vintergäst

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".