Haiyat Hussein med familj.
Haiyat Hussein med familj. Foto: Jonna Berglund/Sveriges Radio

Del 3: Haiyat vill sjunga i ett eget rum

Haiyat Hussein: Jag behöver ett rum faktiskt
6:43 min

Det duggregnar i Gnesta och Haiyat har cyklat hem från skolan. Hon är arg. Det har blivit ett missförstånd och varken storebror eller pappa har kommit för att möta henne utanför fritids.

I dörren till lägenhetshuset möter Haiyat sin pappa som just är på väg ut för att leta efter henne. Tillsammans tar de hissen upp till lägenheten som de hyr sen i våras. Det var då familjen kom hit till Gnesta efter en tvåårig asylprocess.

Nu har Haiyat och hennes två bröder samt deras föräldrar permanenta uppehållstillstånd. Även en syster som är vuxen bor här i Sverige. Men sex av de tio syskonen bor i andra länder i Europa. Fyra är fast i ett flyktingläger i Irak. Alla är vuxna, men den yngsta är bara 19. Och saknaden efter dem är stor.

Storebror Assad trivs i skolan och berättar att han äntligen har fått vänner här. Han är den enda i klassen som har utländsk bakgrund.

– Men alla är snälla mot mig, vi skojar med varandra.

Och även pappa har fått sätta sig i skolbänken – för första gången i sitt liv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".