Kulturrelativister sviker utsatta flickor

 

Jag var 16 år när jag beordrades att antingen bära slöja och bli en av totalt fyra beslöjade flickor i skolan eller att sluta skolan och bli bortgift till ett liv som hemmafru för evigt i Irak. Jag är helt övertygad om att min familj hade accepterat om det på den tiden hade funnits ett förbud mot slöja i skolan.

Efter Irak-Kuwait kriget och USAs ekonomiska sanktioner mot Irak drabbades såväl kvinnor och barn i Kurdistan som den arabisktalande befolkningen i södra Irak - fattigdom blev vardag för majoriteten av samhällets befolkning.

Då var det dags för politisk islam att utnyttja situationen i samhället för att vinna mark med hjälp av den iranska regimen, Saudiarabien och Saddam själv. De dök upp som svampar i Kurdistan. Det första de gjorde var att dela ut slöjor och en koran med en summa pengar som motsvarade ungefär en årslön till familjer medan många fast anställda inte fått en enda dinar av sin lön på flera månader. Självklart tackade många ja för att rädda familjens barn från att dö av hunger. Så blev slöjan vanligare i Kurdistan än någonsin förr. Nästa steg för islamisterna var att bränna ner kvinnliga frisörsalonger och att spruta syra på unga flickors ben och armar då de inte hade slöja eller burka

1998, under min hemliga resa till irakiska Kurdistan, var en av frågorna till den mest kända kvinnoaktivisten i Kurdistan, Nasik Ahmed, ordförande för Oberoende Kvinnoorganisationen, vad de önskade meddela utlandet. Svaret var att de vore tacksamma för stöd till kampen för jämlikhet och ett sekulärt samhälle.

Idag, 11 år efter senare, måste jag svara Nasik att västvärlden får skämmas och är moraliskt medskyldig till kvinnoförtrycket i Kurdistan och alla islamstyrda länder. Även i Sverige, som är berömt för jämställdhet, har politisk islam en stark rörelse – med omänskliga tvångsrutiner och våld har de utnyttjat situationen och vunnit mark bland blint naiva och okunniga politiker och feminister. Man vill inte se att kvinnoorganisationer i tredje världen ställer samma krav och vill ha samma rätt till mänskliga rättigheter som västvärldens övriga befolkning. Kritiska röster kuvas och avvisas både utomlands och här i Sverige. De religiösa och etniska grupperna med uråldriga normer och värderingar tillåts representera er och oss andra här i Sverige.

Just nu pågår en diskussion då Alia Khalifa förbjudits att bära burka under lektionen. Kulturrelativisternas anhängare som SSU och DO kämpar som vanligt för att vi ska ta hänsyn till Alia Khalifas ”religionsfrihet”. De hävdar att tredje väldens befolkning är så outvecklad att man tydligen måste vänta ytterligare tusen år tills de uppnått västvärldens moderna värderingar och syn på mänskliga rättigheter. Därför måste västvärlden lyssna till imamer, präster och klanledare med sina anhängare, som är vuxna burkabärande och beslöjade kvinnor, som skriker ut odemokratiska, religiösa och patriarkala påbud. Vad spelar det för roll om det är en man eller en kvinna som åberopar kvinnofientliga ”rättigheter”? Det är lika förkastligt. Bakom kulturrelativismen döljer sig en form av undfallenhet som är ett djupt svek mot unga flickor och kvinnor.

Om SSUs och DOs anhängare, inklusive vissa kulturrelativister inom Rädda Barnen - som häromåret censurerade Pernilla Ouis forskarapport om flickors situation i Mellanöstern - om dessa skulle avkrävas kyskhet och ”passande” kristlig klädsel och om de skulle se sina eller sina barns mänskliga rättigheter trampas på av manschauvinister här i Sverige, skulle de stå på barrikaderna, men de hycklar och tycker att det är annorlunda när det gäller ”de andra”. Då väljer de att visa ”respekt” och förstående för politisk islams patriarkat medan burkan och slöjan spottar hela kvinnorörelsen och mänskligheten i ansiktet. Kulturrelativister har moralisk skuld till kvinnoförtrycket inom hederskulturen i Sverige liksom i islamstyrda länder såsom Iran, Irak, Afghanistan, Pakistan och flera andra där människorättsaktivister som arbetar mot kvinnofientliga normer och värderingar, avrättas genom stening, bränning och halshuggning!

Sara Mohammad, Ordförande för riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista