Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Den siste kommunisten

Publicerat torsdag 5 november 2009 kl 12.43

Sommaren 1980 flyttade en ung Ronald M Schernikau till Västberlin. Tjugo år gammal och ett hopp inom den nya tyska litteraturen. Han kastar sig in i nattlivet med cabaret, bastu-clubbar och diskotek. Han hade precis debuterat med romanen ”Kleinstadtnovelle”, småstadsnovell, där han kom ut som homosexuell.

Men på en punkt skiljde han sig markant, han var kommunist och drömde om ett liv i DDR. Hans förlag refuserade honom gång på gång, men han fortsatte ändå och skrev också för olika tidningar. På kvällarna uppträdde han i cabaretgruppen  ”Ladies Neid”, där engelska ordet Night förvrängs till tyska ordet för avund. Han var en skimrande dragqueen – så långt ifrån det grå DDR man kan föreställa sig.

Genom Schernikau visar Frings hur stämningen var bland många unga på 80-talet, han fångar uppbrottsstämningen och det politiska engagemanget– en parallell verklighet under yuppie-eran.

Under samma tid skrev författaren och läkaren Rainald Goetz sin hyllade genombrottsroman ”Irre”, (Knäpp) om ett mentalsjukhus i Haar nära München. Goetz och Schernikau var två liknande fixstjärnor på åttiotalets litterära himmel. Den hyperbegåvade unge mannen hade innan han blev författare både doktorerat i historia vid Sorbonne och i medicin i München. Han blev det litterära enfant terrible, mycket lik Schernikau – litterär, begåvad, men en del av en kultur som inte fick plats i de fina salongerna. De träffades en gång på Literarisches Colloqium i Wannsee, där båda hade ett arbetsstipendium, men Schernikau vågade aldrig tilltala sin idol.

De var utåt sett lika med en stor skillnad – Goetz lyckades, medan Schernikau valde fel vägar. Han riskerade allt och förlorade allt. Gång på gång. Fullkomligt lojal mot sin övertygelse.

Så i september 1989 uppfyllde Schernikau sin livs dröm, han flyttar till Leipzig och blir DDR-medborgare, faktiskt den siste västtysken som får ett östtyskt pass. Han garanteras ekonomisk säkerhet och han får jobb på ett förlag. Själv förklarar han sin flytt med: ”Man måste inrätta sitt liv efter det man själv vill göra. Och jag vill skriva, och jag tror att DDR -  vare sig det nu vill det eller ej – att DDR får fram bättre författare. Och i denna ära vill jag också sola mig.”

Hans livsdröm blev inte långvarig.

Efter murens fall två månader senare sa han trött: ”Ja denna dumma frihet, och denna imbecilla demokrati, hemskt.”

Schernikau dog i följderna av aids 1991.  Biografin är ett fascinerande porträtt av en ung man som levde utan skyddsnät och tog livet på fullaste allvar. Man behöver inte hålla med om hans åsikter för att beundra hans mod.

Margareta Flygt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".