Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Fabian Kastners bloggkrönika

Publicerat fredag 13 november 2009 kl 10.57

"The Office"-komikern Ricky Gervais nya film "The Invention of Lying" utspelar sig i ett parallellt universum där lögner inte existerar. En värld där alla människor säger sitt hjärtas mening om allt och alla, och är lika brutalt ärliga vad gäller sina egna fel och brister. I en reklamfilm erkänner Coca Cola att deras dryck "i princip bara är brunt sockervatten", medan konkurrenten kontrar med att Pepsi är perfekt "när det inte finns Coke".

Det är, som man lätt kan föreställa sig, inte någon särskilt trevlig värld att leva i. Tvärtom är den helt outhärdlig. Tills Gervais rollfigur en dag kommer på att man också kan säga saker som inte riktigt stämmer, att man kan försköna, ljuga, skarva och hitta på. Det ger honom personligen fördelar i fråga om kärlek, karriär och ekonomi, men visar sig snart också vara till nytta för andra, och för samhället i stort. Så lyckas han till exempel övertyga sin döende mamma om att det finns ett liv efter detta i himlen. En lögn som hon och många andra finner så trösterik att Gervais upphöjs till profet för en ny religion som säger precis det som folk vill höra.

Filmen kan ses både som en kritik av religionen (den största lögnen av alla) men också som ett försvar för den (eftersom lögnen gör livet lättare att leva). Och visst, det är en rimlig förklaring till religionernas uppkomst. Ändå påbjuder oss alla religioner att tala sanning och fördömer lögnen som någonting ont. Ett av de bibliska kriterierna på Djävulens verk är ju just det att det är en sammanblandning av lögn och sanning, alltså att Djävulen inte nödvändigtvis ljuger men ljuger och talar sanning om vartannat, så att det ena inte längre går att skilja från det andra. Det vill säga just det som vi alla gör varje dag, och av goda skäl. Eftersom vi vet att sanningen kan göra ont och ibland måste lindas in för att inte såra. Vi ljuger friskt för oss själva och andra - och hoppas att också andra har godheten att ljuga för oss.

Den skotske musikern och författaren Nick Currie, mer känd under artistnamnet Momus, spelar gärna Djävulens advokat och resonerar i ett inlägg på bloggen Click Opera kring fördelarna med ett lögnaktigt leverne framför ett strikt sanningsenligt. Lögner, skriver han, är inte nödvändigtvis någonting ont. Lögner kan vara kreativa, produktiva, dynamiska och transformativa. Lögner kan sätta saker i rullning och förändra världen, till det sämre men också till det bättre. Frågan är bara hur vi använder oss av dem, skriver Momus och föreslår ett intressant tankeexperiment: Nästa gång du hör någon föraktfullt spotta ur sig ordet "Lögnare!", föreställ dig då samma person i ett parallellt universum uttala samma ord, fast nu med ett djupt imponerat, beundrande tonfall. Du befinner dig nu i en alternativ värld där lögnare är hjältar. Se dig omkring, prova dig fram. Är det en bättre värld än den vi lever i? Eller är den exakt likadan? Kanske lever vi redan i den, fastän vi bara inte vill erkänna det?

Fabian Kastner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".