Banbrytande psykoterapi.

På 90-talet klev Stern fram som en av representanterna för det paradigmskifte inom psykoanalytisk teori som på den psykologhistoriska terrängkartan skulle visa en, om inte spikrak så dock linje från objektrelationsteori, över självpsykologi till interpersonell terapi.  Det som idag internationellt kallas relationell terapi.

Men öppnar Socialstyrelsen med dessa sina knappa rader för relationell terapi då vidgar sig ett rikt nytt fält för behandling och förståelse av det mänskliga.

Freuds tes om analytikern som en neutral projektionsyta ersätts av ett två personsperspektiv. Det handlar om terapeut och patient i en förändrande och föränderlig relation. Och Daniel Sterns speciella bidrag till nytänkandet är ett starkt fokus på det mellanmänskliga utrymmet och särskilt det icke-uttalade, - ansiktsuttryck, kroppshållningar, gester, - det ordlösa skeendet och samspelet. Själv har Stern sagt mig att perioder på sjukhus i barndomen gjort honom till en god iakttagare av det icke-verbala. Och på den vägen är det. 

 Med Sterns forskning fick också barndomen avgörande och ny betydelse igen. Internationellt slog han igenom 1985 med boken ”Spädbarnets interpersonella värld”. Teorierna populariserades i böcker som ”Att bli mor” och ”Ett litet barns dagbok”.  I den senare skissas en pojkes upplevelser från födelsen till fyraårsåldern.

 Stern vände i princip på steken. Istället för att rekonstruera barndomen ur patientens psykiska problem, riktade han forskarljuset mot det nyfödda barnets normalutveckling, särskilt den ordlösa kommunikationen.  Sterns filmade spädbarnsobservationer av den mångdimensionella relationen blev banbrytande. På mikronivå, ansikte mot ansikte avslöjades samspelet mellan mor och barn. Bildrutorna presenterade en aktiv baby, en liten baddare på att organisera mening i tillvaron.

Sterns avgörande slutsats blev att förmågan till kreativitet, skapande måste finnas redan från början. Detsamma gäller förmågan till ordlöst samspel, intersubjektivitet, enkelt uttryckt som jag vet att du vet att jag vet. Och utan dessa förmågor skulle varken psykoterapi eller gemensamma kulturupplevelser vara möjliga. Organiserandet av dessa grundläggande mänskliga kapaciteter, och mönster, hävdar Stern, pågår också i princip på samma sätt livet ut.

 Freuds metafor för att leta fram barndomens djupt dolda och bortträngda skeenden var den arkeologiska utgrävningen. Sterns metafor är att i ett sandkorn kan man se hela världen. I ett ögonblick kan en människas liv fångas och detta upplevda nu och då kan förändra allt.  2004 förklarade han dessa sina tankegångar i boken ”Ögonblickets psykologi. Om tid och förändring i psykoterapi och vardagsliv.” Ett synsätt som fått genklang inom psykodynamisk terapi.

Daniel Stern är en mästare i att visa hur komplext det icke-verbala och till synes enkla är. I sin installationsföreläsning i Stockholm beskrev han just hur psykoterapi oväntat kan öppna mot mycket tidiga nivåer och erfarenheter i den mänskliga utvecklingen. En patient som alltid hade legat bortvänd på terapisoffan, satte sig plötsligt upp och såg ansikte mot ansikte, länge och djupt sin analytiker i ögonen. Hej, var allt den överrumplade analytikern kom på att säga. Men detta blev en vändpunkt i terapin. Ett unikt och genuint förändrande ögonblick av nu och då. Jagförstod, sa patienten, att du var på min sida. Med hejet följde också en rörelse av förvånat höjda ögonbryn, ett leende och ett melodiöst tonfall. Och nuets ögonblick öppnades ända ner  mot en tidig erfarenhet på relaterandets mikronivå och kom att innebära en ny tillit och förändring i livet

 Stern tolkar livsprocessen som en ständigt pågående utveckling i samspel med andra.  Relationer kan låsa men också vidga perspektiv och förändra livsmönster. Det förflutna och nuet samspelar.  Är plötsligt närvarande och påverkbart.  Dessa ögonblick av förändring i relationer människor emellan kan ske både i och utanför terapirummet och också i mötet med olika konstnärliga uttryck.

 Det är bara att hoppas att det i mötet mellan Socialstyrelsens preliminära riktlinjer och Daniel Stern och den relationella psykologin uppstår ett ögonblick av förändring så att plats ges för att individens unikhet respekteras och det rika mellanmänskliga samspelet fritt kan verka.

Annika Nordin